Normalt ökar handeln med finansiella instrument välfärden i samhället genom att den bidrar till en förbättrad riskfördelning och informationsspridning mellan marknadsaktörerna. Men den finansiella handeln kan även påverka konkurrensen på en marknad. I denna uppsats visar vi med en teoretisk modell att strategisk optionshandel riskerar att försvaga konkurrensen på elmarknaden.
Omsättningen på de finansiella marknaderna överstiger ofta omsättningen på den underliggande tillgången. Den finansiella handeln har många fördelar, t.ex. att underlätta riskspridningen mellan marknadsaktörerna. Men möjligheten till finansiell handel påverkar även marknadsaktörernas strategier. Teoretiska och empiriska studier visar att om producenter med marknadsmakt säljer terminskontrakt minskar deras incitament att ha höga prispåslag på spotmarknaden jämfört med fallet utan terminskontrakt. Detta innebär att en producent med sin portfölj med finansiella kontrakt på ett trovärdigt sätt kan binda sig vid en budgivningsstrategi på spotmarknaden. Beroende på omständigheterna kan denna möjlighet leda till förstärkt eller försvagad konkurrens på marknaden.
Vi undersöker huruvida konkurrensen på elmarknaden förstärks av möjligheten till handel med köpoptioner. En köpoption berättigar innehavaren till att köpa el till ett förutbestämt lösenpris. Optionen utnyttjas om spotpriset överstiger lösenpriset, i annat fall blir optionen värdelös. En termin utnyttjas alltid och svarar mot en köpoption med lösenpriset noll.
Spekulation kan försämra konkurrensen
Vi analyserar en teoretisk modell, där varje elproducent först väljer en portfölj med köpoptioner och terminer och därefter hur dess utbud ska variera med priset på spotmarknaden. Vi visar att producenterna har incitament att sälja terminer och samtidigt köpa köpoptioner, så att deras kontraktsmässiga nettoåtagande är stort vid låga priser, men att det successivt minskar med ett ökande spotpris. Det är en riskabel strategi, men på så sätt kan en elproducent binda sig vid ett utbud på spotmarknaden som minskar när spotpriset ökar. Konsekvensen blir att konkurrenterna får incitament att höja sina bud på spotmarknaden och konkurrensen på elmarknaden försvagas.
Vi visar att denna typ av strategiska och samhällsekonomiskt ineffektiva användning av optionerna avtar om variationen eller osäkerheten i efterfrågan är stor. En slutsats av vår analys är därför att handel med optioner på elmarknaden är minst skadlig om den sker långt före själva leveransen. Alternativt bör varje enskilt optionskontrakt vara giltigt för flera leveransperioder, t.ex. under ett dygn eller en vecka, så att variationen i efterfrågan blir tillräckligt stor. Dessutom blir optionshandeln mindre strategisk och mera samhällsekonomiskt effektiv om producenterna är riskaversiva, d.v.s. om de vill undvika risker.
Utbudet minskade med ökat spotpris på nordiska elmarknaden
I viss mån ger budgivningen på Nordens elmarknad (Nord Pool) empiriskt stöd för våra teoretiska resultat. Fram till 2007, när budgivningsreglerna ändrades, observerades det regelbundet på Nord Pool att en handfull producenter svarade för ett utbud som (i begränsade prisintervall) avtog med spotpriset. Det är känt att optionskontrakt låg bakom detta budgivningsbeteende, men det är osäkert i vilken omfattning optionshandeln försvagade konkurrensen och i vilken utsträckning det i så fall var avsiktligt.
Titel: IFN Working Paper nr 937, "Relaxing Competition through Speculation: Committing to a Negative Supply Slope", är författat av Pär Holmberg (IFN) och Bert Willems (Tilburg University).
