Den svenska arvs- och gåvoskatten infördes under den hektiska industrialiseringsperioden i slutet av 1800-talet och avskaffades 2004. I denna studie presenteras en detaljerad beskrivning av reglerna som omgav skatten gällande skatteskalor, värderingsregler, avdragsmöjligheter och även den politiska bakgrunden för deras tillkomst. För första gången beräknas även hur stor skatten faktiskt var för arvtagare av såväl privata förmögenheter som familjeföretag under hela skattens existens. Resultaten visar att den effektiva arvsskattenivån varierat betydligt. De högsta skattesatserna sågs i början av 1970-talet då arvtagare till stora familjeföretag betalade nästan två tredjedelar av sitt arv i skatt.
Arvens betydelse för hushållens förmögenhetsuppbyggnad är viktig och den utgör därmed också en potentiellt sett viktig skattebas. Men motiven för att beskatta arv handlar lika mycket om en politisk vision om jämlikhet i möjligheter mellan medborgare, en rättviseprincip som inte står i enlighet med stora arvsöverföringar mellan generationer. För att kunna analysera betydelsen av arvsskatten som intäktskälla och fördelningspolitiskt instrument behövs god kännedom om dess utformning och utveckling över tid.
Hur beräknades arvs- och gåvoskatten?
En av studiens centrala empiriska bidrag är att redovisa den information som krävs för att kunna beräkna arvs- och gåvoskatten samt den kvarlåtenskapsskatt som fanns under 1940- och 50-talen. Studien redovisar alla de sammanlagt tretton olika skatteskalor som existerat, innehållande skattesatser och brytpunkter för arvsstorlekar för de mellan två och fyra klasser av arvtagare som lagstiftningen definierat.
Dessutom redovisas grundprinciperna för värdering av de tillgångar som ärvs. Medan värderingen av bostadshus och skogsmark varit förhållandevis konstant under perioden har lagstiftarna vid flera tillfällen justerat reglerna för värdering av aktier och familjföretag. En särskild kategori av tillgångar utgörs av försäkringstillgångar, vilka behandlats olika exempelvis beroende på om förmånstagare pekats ut eller inte.
De effektiva skattesatsernas utveckling
Studien redovisar även en uträkning av den effektiva skattesatsen för sju olika kategorier av arvtagare: arvtagare till en mindre, medelstor eller stor privat förmögenhet eller till ett litet, medelstort eller stort familjeföretag samt arvtagare till en förmögenhet motsvarande genomsnittsförmögenheten i hela befolkningen. Reglerna för privata förmögenheter och familjeföretag har följt varandra till stor del, men under 1970-talet infördes betydande värderingslättnader av familjeföretag vilket förändrar bilden.
Den effektiva skatten var förhållandevis låg för alla dessa kategorier av arvtagare fram till 1934 när genomsnittsskatten höjdes till 10–20 procent för arvtagare till medelstora och stora förmögenheter. Med början 1948 steg skattesatserna, gradvist för små arv och kraftfullt för stora arv. Toppen av beskattningsnivåerna nåddes under det tidiga 1970-talet då de högsta marginalskatterna var över 70 procent och de högsta genomsnittliga skattenivåerna kring 60 procent. Överföring av familjeföretag särbehandlades från denna tid på grund av omfattande begränsningsregler gällande värderingen av deras tillgångar; från mitten av 1970-talet upptogs endast en knapp tredjedel av företagens totala värde i den beskattningsbara kvarlåtenskapen.
En förhoppning är att dessa långa tidsserier med faktiskt betalda arvsskatter för olika arvtagare kommer att ligga till grund för annan forskning om bland annat de samhällsekonomiska effekterna av arvs- och gåvobeskattningen i Sverige.
IFN Working Paper nr 936, "Swedish Inheritance and Gift Taxation (1885–2004)", är författat av Gunnar Du Rietz (Institutet för Näringslivsforskning), Magnus Henrekson (Institutet för Näringslivsforskning) och Daniel Waldenström (Institutet för Näringslivsforskning och Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet).
