Bland journalister och debattörer finns en konsensus om att amerikanska guvernörer kan hjälpa presidentkandidater från sitt eget parti med kampanjarbetet och därmed ge dem fler röster i guvernörens delstat. I denna studie visar vi att guvernören i själva verket agerar som ett sänke i kampanjarbetet. Det genomsnittliga ”straffet” i presidentval för att guvernören i en delstat tillhör samma parti som presidentkandidaten är hela 3 procentenheter mindre väljarstöd.
Det amerikanska presidentvalet är utan tvekan det mest studerade och diskuterade valet i världen. Vad som leder till en framgångsrik presidentkampanj är flitigt diskuterat inom både media och forskningsvärlden. I media råder det mer eller mindre konsensus om att den sittande guvernören i en delstat kan ge stor positiv hjälp till en presidentkandidat. Ett citat från journalisten Reid Wilson i tidskriften National Journal sammanfattar argumentet på ett slagkraftigt sätt:
”Those governors who do not have to seek reelection next year can donate their political organizations – often the best existing machines in their states – to their party's eventual nominee.”
Konsensus på svag vetenskaplig grund
Denna konsensus saknar dock vetenskaplig underbyggnad. De få empiriska studier som finns har inte kunnat ge ett tydligt svar på frågan. Från ett teoretiskt perspektiv är det inte heller självklart att guvernören har en positiv inverkan på hur det går för en presidentkandidat. Till exempel skulle väljarna kunna bedriva så kallad ”balancing”, det vill säga att man försöker moderera politiken genom att välja representanter från olika partier. Tidigare forskning har visat att sådant beteende är vanligt i val till lagstiftande församlingar på både delstatlig och nationell nivå.
Data från många jämna val
I denna studie använder vi data som täcker samtliga amerikanska delstater sedan 1882 för att besvara vilken inverkan guvernörens parti faktiskt har på presidentvalen. Den stora mängden data gör det möjligt att på ett trovärdigt sätt estimera den kausala effekten av guvernörens parti. Den grundläggande idén bakom den valda forskningsmetoden är att utgången i väldigt jämna val kommer att vara så gott som slumpmässig. När vi jämför delstater där en demokratisk guvernörskandidat precis vunnit valet med delstater där de precis förlorat kan vi förvänta oss att de, i genomsnitt, kommer att ha liknande karakteristika i alla avseenden utom just guvernörens parti. De eventuella skillnader som vi finner i hur det går för presidentkandidaterna i dessa delstater kan vi därför tillskriva guvernörens parti och inte någon eventuell bakomliggande faktor.
Guvernörerna är sänken i valkampanjen, men oklart varför
Våra resultat visar att den allmänna uppfattningen om att presidentkandidater får hjälp av guvernörer från det egna partiet inte stämmer. I själva verket finns det en stark negativ effekt av att ha en sittande guvernör från sitt eget parti i en delstat. I genomsnitt är denna negativa effekt på en kandidats röstandel i delstaten 3 procentenheter. Tack vare vår forskningsmetod att utnyttja data från jämna val kan vi tolka detta som en kausal effekt av guvernörens parti. Även om vi inte kan ge ett tydligt svar på vilken mekanism som ligger bakom denna negativa effekt förefaller det troligt att den kan förklaras av någon typ av ”balancing”-mekanism. Vår analys visar även att guvernörer tycks missgynnas av att ha en president från sitt eget parti. På grund av att antalet observationer i detta fall är få måste dock detta samband tolkas mer försiktigt.
IFN Working Paper nr 932, "A Gubernatorial Helping Hand? How Governors Affect Presidential Election" är författat av Robert. S. Eriksson, Olle Folke och James M. Snyder, Jr.
