I denna studie undersöker vi sambandet mellan social tillit och centralbankens oberoende och finner, i en analys av 149 länder, att relationen mellan variablerna är u-formad. När tilliten människor emellan är låg är centralbanksoberoendet högt. Detsamma gäller när tilliten är hög. Däremot är oberoendet lägre för mellanliggande tillitsnivåer. Vi förklarar detta med att behovet av oberoende är mycket högt vid låg tillit och att förmågan att skapa oberoende är mycket hög vid hög tillit, medan varken behov eller förmåga är tillräckligt höga när tilliten är mellanstor.
Sedan 1990-talets början har centralbanker i många länder gjorts mer oberoende. Bakgrunden var politikers försök att (utan framgång) minska arbetslösheten genom att överraska med inflation. En lösning på det resulterande problemet med hög inflation ansågs vara att delegera makt till en oberoende centralbank som kunde öka penningpolitikens trovärdighet och sänka inflationen.
Ett u-format samband
Trots att det som motiverar oberoende centralbanker är en brist på förtroende – eller tillit – för politiker som sköter penningpolitiken, har tidigare studier som försöker förklara graden av centralbanksoberoende inte undersökt om social tillit har betydelse. Med social tillit avses den andel av befolkningen som anger att det går att lita på de flesta människor. Denna variabel har visat sig vara relaterad till en lång rad viktiga ekonomiska utfall, däribland ekonomisk tillväxt, handel och rättsstatens kvalitet och skiljer sig från tillit till specifika och kända personer eller organisationer. Vi menar att reformbenägenhet är en mångfasetterad företeelse där många aktörer är inblandade, varför just social tillit behöver studeras.
I en regressionsanalys av 149 länder, där vi kontrollerar för ett antal ekonomiska och politiska variabler som enligt tidigare studier påverkar hur oberoende centralbanker är, finner vi tecken på ett u-format samband mellan social tillit och centralbanksoberoende. När tilliten är låg är oberoendet högt – men det är det också när tilliten är hög. För nivåer däremellan är oberoendet lägre.
Vad förklarar det u-formade sambandet?
Det u-formade sambandet är i linje med våra förväntningar, som presenteras i figuren nedan.
Vi ser två faktorer som centrala: förmågan att genomföra reformer som ökar centralbankens oberoende (F) och behovet av att genomföra sådana reformer (B). Förmågan ökar med graden av tillit. Skälet är att inblandade aktörer har lättare att delegera makt till andra om de litar på dem och om de förväntar sig att utomstående förlitar sig på att reformer genomförs med goda avsikter. Behovet minskar däremot med graden av tillit. Skälet är att vid hög tillit fungerar tilliten som en informell institution som gör politiker trovärdiga i hanterandet av penningpolitiken. Vid låg tillit, däremot, är behovet av en formell institution – t.ex. en oberoende centralbank – stort om trovärdighet ska uppnås. När förmåga och behov ”summeras” – se kurvan F+B i figuren – får vi en u-formad relation mellan variablerna.
IFN Working Paper nr 920, ”Social Trust and Central-Bank Independence”, är författat av Niclas Berggren, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Ekonomihögskolan i Prag, Sven-Olov Daunfeldt, HUI Research och Högskolan i Dalarna, och Jörgen Hellström, Umeå universitet.
