Sedan RMS Titanic förliste har det funnits en allmän uppfattning om att kvinnor och barn räddas först vid katastrofer. Baserat på en analys av 18 av de mest uppmärksammade fartygskatastroferna från 1800-talet fram till i dag dras slutsatsen att detta är en myt. Kvinnor och barn dör i mycket större utsträckning än män. Till skillnad mot vad som kan förväntas, givet att besättningen ska undsätta passagerarna, så överlever kaptener och besättningsmän i betydligt större utsträckning än passagerare. Dessa resultat indikerar att var och en försöker rädda sig själv snarare än att hjälpa andra.
Flera forskare har visat att mänskligt beteende i vardagssituationer ofta styrs av sociala normer. Huruvida människor följer normer i situationer som karaktäriseras av extrem stress och fara för livet är däremot en öppen fråga. Samtidigt som fartygsolyckor är mycket tragiska händelser kan de bidra till att öka våra kunskaper om hur människor beter sig i situationer där det är fråga om liv eller död. Förlisningen av Titanic har bidragit till en allmän uppfattning om att kvinnor och barn räddas först i fartygsolyckor. Under evakueringen av Titanic stod männen tillbaka medan kvinnor och barn tog plats i livbåtarna. Resultatet blev att kvinnor överlevde i betydligt större utsträckning än män. Forskare har utifrån detta resultat dragit slutsatsen att sociala normer upprätthålls även i livshotande situationer.
Kvinnor och barn först?
I denna studie kartlägger vi överlevnadsmönster i fartygsolyckor. Den huvudsakliga frågan vi ställer oss är huruvida kvinnor i allmänhet räddas i större utsträckning än män. Vi undersöker också om situationsbaserade och kulturella faktorer påverkar skillnaden i överlevnadsgrad mellan män och kvinnor. Vi har sammanställt en databas innehållande uppgifter om passagerare och besättning från 18 av de mest uppmärksammade fartygsolyckorna under perioden 1852 till 2011. Totalt omfattar databasen information om över 15 000 personers öden, vilket ger oss möjligheten att presentera den hitintills mest omfattande statistiska analysen av överlevnadsmönster i fartygsolyckor. Tidigare studier har baserats på vad som hände endast vid två fartygolyckor: RMS Titanic (1912) och RMS Lusitania (1915).
En ny bild av fartygsolyckor
Våra resultat ger en helt ny bild av fartygsolyckor jämfört med den som presenterats i tidigare forskning. Vi finner att överlevnadsgraden bland kvinnor är avsevärt lägre än överlevnadsgraden bland män. Vidare finner vi att överlevnadsgraden är lägst bland barn och högst bland besättningsmän och kaptener (se Figur 1). Den senare iakttagelsen står i stark kontrast till vad som kan förväntas ifall besättningen följer allmänna föreskrifter och hjälper passagerarna, innan de sätter sig själva i säkerhet. Vi visar också att kvinnor dör i större utsträckning än män oavsett när i historien fartygsolyckan inträffade, om fartyget sjönk snabbt eller långsamt. Vi finner även att kvinnor överlever i ännu lägre grad på brittiska skepp än på skepp av andra nationaliteter.
En möjlig förklaring till varför kvinnor och barn överlevde i större utsträckning än män på Titanic är att kaptenen beordrade ”kvinnor och barn först” och att män gav upp sina platser i livbåtarna av rädsla för repressalier snarare än välvilja. Våra resultat visar att skillnaden i överlevnadsgrad mellan kvinnor och män är mindre på de fartyg där kaptenen ger order om att rädda kvinnor och barn först, även om män fortfarande överlever i större utsträckning än kvinnor. På de fartyg där denna order gynnade kvinnor så har den genomförts med hot om våld. Vårt resultat tyder på att ledare spelar en viktig roll i katastrofer.
Vår slutsats är att kvinnor och barn dör i större utsträckning än män vid fartygsolyckor och att besättningsmän och kaptener överlever i större utsträckning än passagerare. Detta mönster går stick i stäv med normen om ”kvinnor och barn först”. Det ger istället stöd åt föreställningar om att var och en försöker rädda sig själv istället för att hjälpa andra. Utifrån våra resultat blir det påtagligt att evakueringen av Titanic var exceptionell men trots det bidragit till en långlivad myt om att kvinnor och barn räddas först vid katastrofer.
Figur 1. Överlevnadsmönster bland passagerare och besättning.
Not. Kategorin Övriga fartygsolyckor exkluderar RMS Lusitania som liksom RMS Titanic studerats tidigare. Kaptenen på Titanic avled, därför finns ingen röd stapel för Kapten.
IFN Working Paper nr 913, "Every Man for Himself! Gender, Norms and Survival in Maritime Disasters", är författat av Mikael Elinder (Institutet för Näringslivsforskning och Uppsala universitet) och Oscar Erixson (Uppsala universitet).
