Svensk kärnkraft är ålderstigen och behöver ersättas. I den här forskningsrapporten analyserar vi utmaningar i samband med kärnkraftsinvesteringar och föreslår att rätten att bygga och driva nya kärnkraftverk ska auktioneras ut i ett öppet anbudsförfarande. Rapporten utmynnar i konkreta rekommendationer som syftar till att välja ut den lämpligaste ägarstrukturen för svensk kärnkraft och att genomföra investeringar om och endast om de är samhällsekonomiskt lönsamma.
Svensk kärnkraft svarar i dag för drygt 40 procent av den svenska elproduktionen, men befintliga reaktorer kommer att avvecklas inom överskådlig framtid. Frågan om hur man kan få till stånd investeringar i ny produktionskapacitet, däribland kärnkraft, är därför av central betydelse för den framtida elförsörjningen. I rapporten pekar vi på ett flertal utmaningar i samband med kärnkraftsinvesteringar och föreslår lösningar för svensk kärnkraftsproduktion.
Varför är den svenska kärnkraften mindre effektiv är den finska?
Kapacitetsutnyttjandet i svensk kärnkraft antyder att de svenska reaktorerna inte används fullt effektivt. Figuren nedan jämför det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet i de tio svenska reaktorerna (exklusive Barsebäck) och de fyra finska från 1979 till 2009. Bortsett från de första åren då reaktorerna successivt fasades in i båda länderna, är kapacitetsutnyttjandet i de svenska kärnkraftverken systematiskt lägre än i de finska.
Flera faktorer kan bidra till att förklara skillnaden. Efter kärnkraftsomröstningen 1980 beslutade riksdagen att svensk kärnkraft skulle avvecklas. Avvecklingsbeslutet kan ha minskat värdet av att underhålla den svenska kärnkraftsparken och i förlängningen påverkat kapacitetsutnyttjandet. Även marknadsmässiga faktorer kan ha spelat roll. Till skillnad från i Finland samäger de stora elbolagen Vattenfall, Fortum och E.ON den svenska kärnkraften. Samägande ökar vanligtvis bolagens marknadsmakt och därmed risken för att bolagen underutnyttjar befintlig kapacitet eller underinvesterar i ny produktionskapacitet för att upprätthålla ett högt pris. Alternativt kan de svenska kärnkraftverken vara konstruerade eller drivas på sätt som gör det tekniskt svårt att uppnå samma kapacitetsutnyttjande som den finska kärnkraften.
Rekommendationer för effektiva investeringar
Riksdagens beslut att ny kärnkraft får byggas erbjuder en möjlighet att bryta samägandet och öppnar för nya aktörer på marknaden. Rapporten föreslår ett anbudsförfarande där bolag konkurrerar om att få bygga och driva de nya svenska kärnkraftverken. Målsättningen är att anbudsförfarandet ska välja ut de mest effektiva ägarna, samt att investeringar i ny kärnkraft ska äga rum om och endast om investeringarna är samhällsekonomiskt lönsamma.
Analysen utmynnar i följande konkreta rekommendationer
(i) Högsta möjliga antal budgivare bör uppmuntras att delta i anbudsförfarandet så att de nya ägarna blir så effektiva som möjligt.
(ii) Energiintensiv industri bör som i Finland uppmuntras att delta i konsortier av budgivare för att främja ägarstrukturer som tar större hänsyn till konsumentintresset.
(iii) Endast en elproducent bör delta i varje konsortium av budgivare för att effektivt förhindra att elproducenter samäger kärnkraften.
(iv) Ägarna till ny kärnkraft bör tvingas att sälja en del av produktionen i förväg via så kallade ”virtual power plant” (VPP) auktioner. Syftet är att minska ägarnas marknadsmakt.
IFN Working Paper nr 892, "Nuclear Capacity Auctions”, är författat av Sven-Olof Fridolfsson och Thomas P. Tangerås.
