De kraftiga höjningarna av minimilönerna för arbetare i detaljhandeln under 2000-talet medförde att fler lågavlönade arbetare skiljdes från sina anställningar, än vad som skulle ha varit fallet med lägre höjningar, visar denna studie. Antalet arbetstimmar påverkades däremot i mindre utsträckning, eftersom de separerade initialt arbetade färre timmar än övriga anställda. Bland ungdomar påverkades dock både sysselsättning och antalet arbetade timmar negativt. Resultaten tyder också på att arbetsgivare ersatte lågavlönade med högre avlönad, och mer produktiv, personal när minimilönerna höjdes.
I Sverige bestäms minimilönerna i kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer. I denna uppsats undersöker jag sysselsättningseffekterna av höjda minimilöner i detaljhandeln under början av 2000-talet. Höjningarna innebar att den reala minimilönen för en 18-åring ökade med 34 procent mellan 1998 och 2008 och att minimilönen för denna grupp ökade med 6 procentenheter i förhållande till medianlönen i branschen.
I analysen identifierar jag en lågavlönad grupp som antas bli direkt påverkad av minimilönehöjningarna. Sysselsättningsutfallen för denna grupp jämförs sedan med utfallen för en kontrollgrupp med något högre löner. De utfall som studeras är separationssannolikheter, det vill säga sannolikheten att en anställd sägs upp på sin egen eller på arbetsgivarens begäran, och förändringar i arbetade timmar. De senare indelas i förändringar i arbetade timmar för samtliga (inklusive separerade, där dessa i data tilldelas värdet noll arbetstimmar) samt förändringar i arbetade timmar för fortsatt anställda. Resultaten, som avser perioden 2001–05, visar att höjningarna medförde att fler lågavlönade separerades från sina anställningar jämfört med kontrollgruppen. En höjning av den reala minimilönen med en procentenhet innebar att separationssannolikheten ökade med ungefär 0,3 procentenheter.
Det relativa antalet arbetstimmar per vecka påverkades däremot i liten utsträckning, eftersom de separerade initialt arbetade färre timmar än kontrollgruppen – fem timmar färre, närmare bestämt. Inte heller arbetstimmarna bland fortsatt anställda påverkades nämnvärt. Bland ungdomar i åldern 18–24 år påverkades dock både sysselsättning och antalet arbetade timmar negativt. Resultaten pekar på att undersökningar som bara beaktar sysselsättning och inte tar hänsyn till effekten på arbetstimmar riskerar att överdriva bortfallet i totala antalet arbetade timmar. Samtidigt som fler låglönavlönade separerades från sina anställningar minskade separationssannolikheten bland anställda med något högre lön. Detta resultat tyder på så kallad substitution av olika typer av arbetskraft, det vill säga att arbetsgivare ersatte mindre produktiv arbetskraft med mer produktiv till följd av minimilönehöjningarna.
Resultaten beträffande substitution av olika typer av arbetskraft ger en indikation om att negativa sysselsättningsutfall för utsatta grupper kan maskeras och förbli oupptäckta i studier som använder mer aggregerade data. Det är den medianavlönade i detaljhandeln som gynnas av höjda minimilöner, medan lägre avlönade får sämre sysselsättningsutfall. Detta resultat är konsistent med de teoretiska förutsägelserna från vissa fackföreningsmodeller, enligt vilka fackföreningen förhandlar om en minimilön som maximerar just medianmedlemmens nytta.
Den statistiska modellen bygger på det underliggande antagandet att skillnader i utfall mellan behandlings- och kontrollgrupp beror på höjda minimilöner – och inget annat som inte kan observeras. Antagandet testades genom att tilldela lägre tjänstemän fiktiva minimilöner, nämligen arbetarnas. Dessa tjänstemän tillhör ett annat kollektivavtal än arbetarna, med lägre och icke-bindande faktiska minimilöner. Inga sysselsättningseffekter av höjda fiktiva minimilöner kunde påvisas för tjänstemän inom samma löneintervall som de lågavlönade arbetarna, vilket stöder de underliggande antagandena.
Studien visar slutligen att de höjda minimilönerna bidrog till minskad sysselsättning bland lågavlönade i detaljhandeln trots en mycket god utveckling av efterfrågan i branschen under analysperioden.
IFN Working Paper nr 869, ”Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Sweden’s Retail Sector” är författat av Per Skedinger, IFN.
