Forskning om sambandet mellan storleken på den offentliga sektorn och tillväxttakten i BNP har på senare år visat att OECD-länder med en större offentlig sektor i genomsnitt har lägre tillväxt. Denna uppsats är en kommentar till en studie som kommer fram till motsatt resultat. Vi undersöker hur robust detta resultat är genom att tillämpa studiens metod och data, men även lägga till kontrollvariabler som vanligen används i litteraturen. Vi kan konstatera att det annorlunda resultatet inte beror på den nya metod som används utan på att viktiga kontrollvariabler har utelämnats.
Vår uppsats är en kommentar till en studie av den schweiziske forskaren Colombier, som kommer fram till att OECD-länder med större offentlig sektor har högre tillväxt. Detta resultat motsäger senare års forskning på området. Colombier använder en särskild statistisk metod för att skatta sambandet mellan storleken på offentlig sektor och tillväxt i BNP. Minsta-kvadratmetoden, den metod som vanligtvis används i denna forskning, är inte den mest effektiva metoden om data innehåller s k outliers, dvs. datapunkter som starkt avviker från övriga observationer i något avseende. Metoden Colombier använder påverkas mindre av sådana outliers, men är inte lika effektiv som minsta-kvadratmetoden. Colombier hävdar att den metod han använder ger ny information om sambandet mellan tillväxt och storleken på den offentliga sektorn. Om detta stämmer är resultaten i tidigare studier systematiskt snedvridna och därför inte tillförlitliga.
Den statistiska metoden är dock inte det enda som skiljer Colombiers artikel från övrig litteratur på området. Bland annat innehåller Colombiers modell endast tre variabler: ett mått på den offentliga sektorns storlek, privata investeringar samt ett mått på arbetskraftens storlek. Vanligtvis inkluderas fler kontrollvariabler, vilket gör att det finns skäl att misstänka att resultatet kan vara snedvridet då relevanta variabler saknas. Vi inkluderar ytterligare tre kontrollvariabler som använts i litteraturen: arbetslöshet, inflation och ekonomisk öppenhet. Vidare saknas hos Colombier kontroller för tidsrelaterade effekter som påverkar alla länder på samma sätt. Dessa inkluderas vanligen för att ta hänsyn till att tillväxttakten mellan länder samvarierar med förändringar i världsekonomin. Eftersom skillnaderna mot övrig litteratur är många är det viktigt att kontrollera om resultaten är robusta innan övrig forskning förkastas. För att undvika felkällor tillämpar vi samma statistiska metod som Colombier använder på samma data. Det visar sig att Colombiers avvikande resultat beror på att viktiga kontrollvariabler saknas i specifikationen. Det räcker att kontrollera för tidseffekter för att Colombiers metod och data ska ge standardresultatet att länder med en större offentlig sektor i genomsnitt har lägre tillväxt. Om fler kontrollvariabler inkluderas stärks detta resultat ytterligare.
IFN Working Paper nr 864, "Growth Effects of Fiscal Policies: A Critical Appraisal of Colombier's (2009) Study", har författats av Andreas Bergh (IFN och Lunds universitet) och Nina Öhrn (IFN).
