Sedan 1980-talet har de finansiella marknaderna avreglerats och globaliseringen har medfört att olika länders finansiella marknader blivit alltmer integrerade. Detta gäller också marknaden för företagskontroll. Sverige är inte opåverkat av denna utveckling och i denna uppsats analyseras hur det svenska börsägandet påverkats av globaliseringen. Såväl effekter på börsägandets struktur som börsägandets utveckling relativt andra ägarformer analyseras. Huvudslutsatsen är att den svenska börsen, efter en uppgång under 1980- och 90-talen minskar i betydelse för svensk ekonomi.
Enligt många bedömare skulle globaliseringen leda till att marknaden för ägarkontroll av börsföretag skulle komma att konvergera mot den anglosachsiska modellen präglad av spritt ägande och med makten koncentrerad till företagsledningen. Någon sådan allmän tendens mot konvergens kan inte skönjas vare sig i Sverige eller i andra länder där den dominerande modellen istället är och har varit koncentrerat kontrollägande. Det normala är istället att en ägare/ägargrupp har ett dominerande inflytande i varje börsföretag. I Sverige har detta åstadkommits genom en kombination av ask-i-ask-ägande och aktier med olika rösträtt.
Vi visar att denna modell inte har förblivit opåverkad av globaliseringen. Till en början svarade de traditionella kontrollägarna på de nya utmaningarna genom att intensifiera användningen av röstvärdesdifferentiering och ask-i-ask-ägande. Genom den exceptionella värdestegringen på den svenska börsen under 1980- och 90-talen skapades också flera nya stora förmögenheter som lade grunden för nya kontrollägare som utövade kontroll med hjälp av samma mekanismer som de ”gamla” ägarna.
Samtidigt har institutionella investerare, såväl svenska som utländska, blivit allt viktigare placerare. Dessa föredrar att investera i företag som inte använder sig av röstvärdes-differentiering och/eller kontrolleras via ask-i-ask-ägande. Dock vill dessa sällan utöva aktivt ägaransvar. En naturlig väg ut ur detta dilemma hade varit en konvergens mot den anglosachsiska företagsstyrningsmodellen. Så har dock inte skett utan den helt övervägande delen av svenska börsnoterade företag har fortfarande en kontrollägare.
Istället har anpassningen skett genom att andra kontrollmodeller blivit viktigare på börsägandets bekostnad. De två modeller som främst flyttat fram sina positioner är dotterbolagsägande från utlandet och ägande via private equity. En viktig effekt av denna är att den svenska börsen minskar i betydelse för svensk ekonomi.
IFN Working Paper nr 857, "The Swedish Corporate Control Model: Convergence, Persistence or Decline?", är författat av Magnus Henrekson och Ulf Jakobsson, båda IFN.
