Indonesien är Sydostasiens största land och största ekonomi. Den ekonomiska utvecklingen har varit god under senare år med tämligen hög tillväxt och minskad fattigdom. Dock kan man hysa farhågor för landets möjlighet att fortsätta denna utveckling om utländska multinationella företag väljer att investera i andra länder i regionen och Indonesien därigenom går miste om teknologi och tillgång till utländska marknader. Indonesien attraherar betydligt mindre utländska företag än vad man kunde förvänta sig givet landets storlek, geografiska hemvist, tillgång på råvaror och billig arbetskraft, samt öppenhet för internationell handel. Denna studie försöker utröna varför så är fallet och vilka åtgärder som kan genomföras för att ändra denna situation.
Ostasien har haft en mycket god ekonomisk utveckling de senaste decennierna. Denna utveckling sammanfaller med en omfattande etablering av utländska multinationella företag som har bidragit till tillväxt, sysselsättning och export. Dock skiljer sig erfarenheterna åt mellan olika länder i regionen. Indonesien är ett land som attraherat mindre utländska investeringar än vad man kan förvänta sig givet landets storlek och andra karakteristika.
Ostasiens heterogena länder kan utnyttjas för att utvärdera olika utvecklingsstrategier och olika ekonomisk politik. Vi undersöker i denna studie de viktigaste förklaringarna till inflöde av utländska direktinvesteringar i Ostasien och använder sen dessa faktorer i en analys av Indonesiens relativa oförmåga att attrahera multinationella företag. Ett ökat inflöde ligger i landets intresse då forskningen visar att utländska investeringar i Indonesien ger betydande samhällsekonomiska vinster.
Vi finner att de viktigaste förklaringsfaktorerna bakom Ostasiens framgång i att attrahera utländska företag inkluderar en liberal handelspolitik, relativt goda institutioner och en tämligen välutbildad arbetskraft.
Det finns stort utrymme för förbättringar i Indonesien när det gäller alla dessa aspekter. Sedan Asienkrisen för drygt 10 år sedan har landet snarast blivit mindre öppet för handel än tidigare och en traditionellt misstänksam attityd till utländska företag består. Vidare är näringslivsklimatet relativt dåligt och många institutioner fungerar illa. Korruptionen har t.ex. på många sätt blivit svårare och mer oberäknelig efter president Suhartos fall. Utbildningsnivån är låg och landet brottas även med problem i tekniskt kunnande vilket tenderar att konservera produktionen i enklare tillverkning. Ytterligare problem som gör utländska företag relativt mindre benägna att investera i Indonesien inkluderar t.ex. en undermålig infrastruktur.
Vi avslutar uppsatsen med en diskussion om möjliga förändringar av Indonesiens närings-livsklimat för utländska företag. Vi noterar speciellt att detta klimat skiljer sig betydligt åt mellan olika provinser och att det därför borde finnas goda möjligheter till att implementera ekonomisk politik från framgångsrika provinser även på ett nationellt plan.
IFN WP No. 852, "FDI and Growth in East Asia: Lessons for Indonesia", är författat av Robert E. Lipsey vid National Bureau of Economic Research och City University of New York och Fredrik Sjöholm vid Institutet för Näringslivsforskning.
