I denna uppsats visar vi att den svenska allmänheten systematiskt underskattar omfattningen av skatter. Vi introducerar begreppet "fiskal obfuskation" för att beteckna en tidigare förbisedd form av underskattade skatter, där beslutsfattare genom hur de väljer att konstruera och benämna skatter medvetet bidrar till att skapa missuppfattningar hos allmänheten om vilka som bär bördan av dessa.
Genom en landsomfattande och representativ undersökning av skattemedvetenhet visar vi att den svenska allmänheten underskattar vanliga löntagares skattebörda samtidigt som de är väl medvetna om omfattningen av arbetsgivaravgiften. Medan skatterna, inklusive moms och arbetsgivaravgifter, för en vanlig löntagare år 2003 var ca 60%, så är den genomsnittliga uppskattningen av siffran bland svenska allmänheten ca 40%.
I Sverige är arbetsgivaravgifterna en av den offentliga sektorns främsta inkomstkällor. Trots deras stora ekonomiska betydelse är arbetsgivaravgifternas namn och konstruktion något av en gåta. Utifrån ett strikt teoretiskt nationalekonomiskt perspektiv är det långt ifrån självklart varför obligatoriska avgifter som till stora delar är oberoende av individuella prestationer betraktas såsom avgifter för arbetsgivaren istället för skatter för arbetstagaren.
Vi visar att majoriteten av den svenska allmänheten missuppfattar vem som bär den verkliga ekonomiska bördan av arbetsgivaravgiften. Mot bakgrund av dessa resultat och det svenska skattesystemets konstruktion argumenterar vi för att ett svårgenomskådligt och komplext skattesystem inte är en grundförutsättning för att det skall finnas systematisk underskattning av skattenivån. Den svenska allmänhetens bristande kunskaper om vem som bär bördan för arbetsgivaravgifterna är troligen ingen slump, utan snarare en funktion av dess namn och hur den behandlas ur ett skatterättsligt perspektiv. När underskattning av skatter uppstår genom medvetna konstruktioner av skatter i syfte att skapa missuppfattningar om vem som bär kostnaderna benämner vi det "fiskal obfuskation".
