Tidigare forskning har framhävt hur det institutionella ramverket kanaliserar entreprenörskapet till produktiva, improduktiva respektive destruktiva verksamheter. Men entreprenörer kan också genom sitt agerande påverka det institutionella ramverket. I denna uppsats analyseras detta bilaterala samband.
Sedan en tid tillbaka är det allmänt vedertaget att det institutionella ramverket (”spelreglerna”) i ett land i hög grad avgör hur entreprenörer agerar. Av särskild vikt för utvecklingen är hur den belöningsstruktur som skapas av rådande institutioner leder entreprenörer in i mer eller mindre samhälleligt produktiva verksamheter.
Det är dock inte så enkelt att det bara är spelreglerna som styr entreprenörerna. Betydande ansträngningar lägger entreprenörerna också på att försöka förändra spelreglerna till sin egen fördel. Detta kallas institutionellt eller politiskt entreprenörskap. Därutöver kan s.k. kringgående entreprenörskap, innovativa handlingar med syfte att reducera eller helt undvika den tänkta effekten av en viss institution, indirekt leda till institutionella förändringar.
I uppsatsen illustreras dessa olika typer av entreprenörskap med ett antal exempel i modern tid. Bland annat jämförs det produktiva respektive destruktiva politiska entreprenörskapet i Singapore och Zimbabwe. Utvecklingen i Kina sedan slutet av 1970-talet används för att illustrera samverkan mellan hur ett renodlat politiskt entreprenörskap och produktivt kommersiellt entreprenörskap successivt förändrat spelreglerna i liberal riktning. Andra exempel som diskuteras är reformeringen av den svenska välfärdsstaten, utvecklingen i Italien och den i hög grad destruktiva utvecklingen i Ryssland efter Sovjetunionens fall.
