Diskriminering på bolånemarknaden har sedan lång tid varit en omdebatterad fråga. Studier av låneansökningar har kommit fram till att etniska minoriteter i USA har haft svårare än andra grupper att få lån av banker, även när hänsyn tagits till skillnader i inkomst. Dessa studier har påverkat amerikansk bostadspolitik, som alltmer inriktats på att komma till rätta med negativ särbehandling av minoriteter på bolånemarknaden. I denna uppsats undersöks diskriminering på bolånemarknaden när hänsyn har tagits till uppskattning av framtida inkomster.
Denna uppsats visar att det finns brister i den tidigare forskningen på området. Dessa studier har förlitat sig på årlig inkomst som mått på kreditvärdighet, medan det som banken bryr sig om är individens långsiktiga inkomst. Årsinkomst tenderar att variera kring ett genomsnitt, så kallad permanent inkomst. Vissa år tjänar man mer än normalt, och vissa år mindre, men inkomsten tenderar att röra sig mot den genomsnittliga intjäningsförmågan. Eftersom minoriteter i USA i genomsnitt tjänar mindre än vita kommer individer från olika grupper med samma årsinkomst att förväntas ha olika inkomster kommande år. Personer från grupper med hög genomsnittlig inkomst tenderar att röra sig mot sin grupps högre genomsnittliga permanenta inkomst, medan personer från grupper med lågt genomsnitt tenderar att röra sig mot den lägre intjäningsförmågan.
Dessa fenomen beläggs empiriskt i uppsatsen. I stället för årsinkomst beräknas tioåriga genomsnittsinkomster för olika etniska grupper. När detta mått på förväntad framtida inkomst används i stället för årsinkomst som mått på kreditvärdighet minskar uppskattningen av diskriminering i samband med beviljandet av bostadslån. Vad gäller sannolikheten att beviljas ett bostadslån försvinner skillnaderna mellan svarta och vita i USA helt när förväntad framtida inkomst används i stället för årsinkomst.
