I denna studie utvecklas och testas en teori som visar att politiska institutioner är avgörande för hur oljepriset påverkar den reala växelkursen i oljeexporterande länder. Den statistiska analysen visar att länder med demokratisk samhällsstyrning, självständiga byråkratier och oberoende rättssystem har växelkurser som samvarierar mindre med det kraftigt svängande oljepriset än vad som är fallet i andra länder.
”Naturresursernas förbannelse” är ett begrepp som används för att beskriva fenomenet att länder som är rika på naturresurser ofta har sämre ekonomisk utveckling än länder som saknar sådana resurser. Som bakomliggande förklaring till denna paradoxala situation framhålls ofta de ekonomiska problem som uppstår när ett lands reala växelkurs samvarierar med ett kraftigt svängande pris på en naturresurs. En högre växelkurs vid en prisuppgång missgynnar den inhemska exportindustrin. Den får sedan svårt att återhämta sig när konkurrenssituationen förbättras vid den efterföljande prisnedgången. Slutresultatet blir en avindustrialisering som skadar exportörens ekonomi på lång sikt.
Inom den makroekonomiska litteraturen finns inget entydigt svar på frågan om hur oljepriset påverkar de reala växelkurserna hos oljeexporterande länder. För vissa exportörer finns en stark samvariation. För andra, såsom Norge, Saudiarabien och Kanada, har man däremot funnit negligerbara, eller i vissa fall till och med negativa, samband. Denna studie försöker förklara litteraturens motsägelsefulla resultat med hypotesen att skillnader i ländernas politiska institutioner avgör till vilken grad växelkursen följer oljepriset.
Den centrala överföringsmekanismen mellan oljepris och real växelkurs utgörs av oljeexportörernas finanspolitik. Eftersom oljesektorn ofta är statligt ägd eller hårt beskattad medför ett stigande oljepris snabbt växande statliga inkomster. Länder med odemokratiska statsskick, starka lobbygrupper och korrupta regimer spenderar ökade oljeinkomster direkt. Det motsatta gäller när ett ansvarsfullt beslutsfattande ger ett balanserat utgiftsmönster över oljepriscykeln. Eftersom statlig konsumtion påverkar den reala växelkursen, uppstår således en samvariation mellan dessa två variabler i det första fallet, men inte i det andra.
Studiens empiriska undersökning baseras på paneldata för 33 oljeexportörer mellan 1985-2005. Resultaten visar att exportörernas reala växelkurser samvarierar med oljepriset – speciellt i länder med stor oljesektor. Vissa institutionella förhållanden gör dock att påverkan minimeras, även i mycket oljeberoende stater. Detta är fallet för länder med starka och oberoende rättssystem och byråkratier, demokratiska statsskick och mer jämna inkomstfördelningar. Beräkningar av separata oljepriseffekter för de undersökta exportörerna visar att dessa karakteristika särskilt delas av de länder där den tidigare makroekonomiska litteraturen inte funnit någon positiv samvariation mellan oljepris och växelkurs.
En viktig slutsats i studien är att naturresursberoende länder genom att stärka den demokratiska processen, rättssystemet och byråkratin kan undvika den naturresursförbannelse som orsakas av kraftiga svängningar i den reala växelkursen.
