Under de senaste decennierna har den svenska ekonomin blivit alltmer baserad på kunskap där investeringar i immateriella tillgångar anses alltmer avgörande för tillväxten. I nationalräkenskaperna klassificeras investeringar idag som löpande kostnader istället för investeringar. Denna uppsats undersöker hur stora investeringar i immateriella tillgångar var i det svenska näringslivet 2004 och jämför dem med liknande satsningar i USA och Storbritannien. Resultaten visar att de totala investeringarna i immateriella tillgångar i Sverige år 2004 var 227 miljarder kronor, vilket utgjorde 8,6 procent av BNP.
Investeringar i immateriella tillgångar definieras som utgifter som är avsedda att leda till ökad produktion i framtiden, men som inte är investeringar i fysiskt kapital så som byggnader och maskiner. Hit räknas investeringar i mjukvara, databaser, forskning och utveckling, mineralexploatering, upphovsrätt, design, produktutveckling i den finansiella sektorn, varumärken, vidareutbildning och organisatoriska förändringar.
För att mäta investeringarna i immateriella tillgångar mäts först utgifterna för de ovan specificerade kategorierna. Därefter görs beräkningar för hur stor andel av utgifterna som kan klassificeras som investeringar. För att klassificeras som investering måste utgifterna anses ha ett bestående värde under en period av minst tre år.
Resultaten visar att de totala utgifterna för immateriella tillgångar i det svenska näringslivet år 2004 var 277 miljarder kronor, medan de totala investeringarna var 227 miljarder kronor. De totala utgifterna utgjorde därmed 10,6 procent av totala BNP och 16,2 procent av förädlingsvärdet i näringslivet. Motsvarande siffror för USA och Storbritannien var 10,9 samt 13,1 procent av BNP och 15,9 och 17,9 procent av förädlingsvärdet i näringslivet. Således var utgifterna för immateriella tillgångar större i USA, medan de var ungefär lika stora i Sverige och Storbritannien.
Vidare visar resultaten att utgifter och investeringar i immateriella tillgångar i Sverige utgjorde en avsevärd andel av BNP. Även om mätmetoderna inte är perfekta och bör vidareutvecklas så är det möjligt att argumentera för att immateriella tillgångar framöver bör inkluderas som investeringar i nationalräkenskaperna.
