Världsekonomin blir allt mer integrerad och den iInternationella handeln ökar stadigt, liksom förekomsten av multinationella företag. Det finns anledning att förvänta sig att denna utveckling leder till förändringar i efterfrågan på olika typer av arbetskraft. Vi finner i denna studie att utländska direktinvesteringar i Sverige leder till en ökad efterfrågan på icke-rutinartade arbetsuppgifter och på arbetsuppgifter som kräver personlig interaktion.
Utländska direktinvesteringar är en mycket central del av den ökade globaliseringen och kan förväntas påverka arbetsmarknaden. Det har exempelvis ofta hävdats med stöd i ekonomisk teori att man kan förvänta sig en minskad efterfrågan på mindre kvalificerad arbetskraft i rika länder såsom Sverige. Det är därför något förvånande att empiriska studier finner ringa stöd för att utländska direktinvesteringar eller utlokalisering av varor och tjänster till utländska underleverantörer, s.k. offshoring, leder till förändrad relativ efterfrågan på olika typer av arbetskraft.
En anledning till bristen på empiriska belägg kan vara att den använda distinktionen mellan låg- och högkvalificerad arbetskraft inte är den mest relevanta. Under senare tid har istället möjligheten att flytta specifika arbetsuppgifter kommit i blickfånget. Det hävdas att somliga lågkvalificerade arbetsuppgifter, såsom lokalvård och butiksbiträde, inte kan flyttas till främmande land. Å andra sidan finns det högkvalificerade arbetsuppgifter såsom dataprogrammering som mycket väl låter sig utföras även på betydande avstånd från kärnverksamheten i moderföretaget.
I denna studie undersöker vi hur multinationella företag skiljer sig åt från rent lokala företag när det gäller efterfrågan på olika typer av arbetsuppgifter. Vi separerar arbetskraft mellan de som utför rutinartade arbetsuppgifter och de som utför icke-rutinartade, samt mellan de som utför arbetsuppgifter som kräver personlig interaktion och de som inte kräver sådan interaktion. Vår hypotes grundas på det faktum att multinationella företag har relativt bättre förmåga att dela upp produktion mellan länder. Denna förmåga kan då förväntas leda till en ökad specialisering i icke-rutinartade arbetsuppgifter och uppgifter som kräver personlig interaktion.
Vår analys genomförs med hjälp av data för åren 1996–2005 på alla svenska företag med mer än 20 anställda. Företagsdatan länkas till data på individuella arbetstagare med information om en rad olika karakteristika inklusive individers arbetsuppgifter.
Vår ekonometriska analys visar att multinationella företag har en relativt sätt hög andel icke-rutinartade arbetsuppgifter och uppgifter som kräver personlig interaktion. Vidare ökar efterfrågan på dessa båda typer arbetsuppgifter i rent lokala företag som blir uppköpta av multinationella företag, svenskägda såväl som utländska. Analysen visar att en del av dessa skillnader i arbetskraftsefterfrågan beror på företagskarakteristika, men skillnaden kvarstår även när man kontrollerar för sådana karakteristika.
Slutligen finner vi att en uppdelning i arbetskraften enligt utbildningsnivå inte ger upphov till liknande signifikanta resultat. Vår slutsats blir därför att indelningen av arbetstagare enligt arbetsuppgifter bidrar till en ökad förståelse för globaliseringens arbetsmarknadskonsekvenser.
