Productive and Destructive Entrepreneurship in a Political Economy Framework

I forskningslitteraturen och i samhällsdebatten har entreprenörskapets positiva effekter på tillväxt och utveckling ofta tagits för givna. Detta antagande har problematiserats i nyare forskning som påvisat att entreprenörers agerande i hög utsträckning styrs av de politiskt bestämda institutioner som råder i ett samhälle. Men entreprenörer återverkar även på sin omgivning genom att utöva påtryckningar för att förändra det institutionella ramverket. Studien visar hur entreprenörskap är en väsentlig del i förståelsen av hur samhälleliga institutioner utvecklas.

Sambanden mellan politiskt bestämda institutioner och entreprenörskap har analyserats inom flera olika nationalekonomiska inriktningar. Utgångspunkterna har dock varit olika. Inom den framväxande småföretags- och entreprenörskapslitteraturen har analyser gjorts av hur institutioner såsom skattesystemets utformning, äganderättsliga förhållanden och arbetsmarknadens spelregler påverkar graden av entreprenöriell aktivitet. Den s.k. Public Choice-litteraturen har istället intresserat sig för hur institutioner kanaliserar entreprenörer in i olika typer av aktiviteter. Det har betonats att somliga typer av aktiviteter har positiva välfärdseffekter medan andra inte har någon effekt alls eller till och med negativa effekter. Exempel på det senare är organiserad kriminalitet och korruption.

Entreprenören och de samhälleliga institutionerna har även en central ställning i modern forskning kring ekonomisk tillväxt. Särskilt har nyare forskning betonat hur institutioner uppkommer som en del av en politisk process. Syftet med vår studie är att förena entreprenörskapet (dess politiska såväl som produktiva aspekter) med institutioner som en del i ett ekonomiskt-politiskt system i en teori.

Utgångspunkten är entreprenören som en central agent i utvecklingen och förnyelsen av produktionssystemet. Icke-entreprenörer agerar enligt etablerade produktionssätt där konkurrensen skapat en marknadsjämvikt och därför inkomsterna från verksamheten motsvarar den ersättning som måste betalas till produktionsfaktorerna. Entreprenöriellt skapande å andra sidan resulterar i en avkastning utöver denna nivå, genom att kombinera produktionsfaktorer på unika sätt som inte (åtminstone på kort sikt) låter sig imiteras. Men entreprenören måste anpassa sig till de rådande institutionerna för att kunna tillgodogöra sig en ekonomisk ränta. En sådan anpassning kan innebära att entreprenören tvingas finna sätt att kringgå rådande institutioner. I många fall är det vem som bäst kan kringgå institutionerna (evasive entrepreneurship) som avgör vem som realiserar en affärsidé.

I en ekonomi där entreprenörer kommer på nya och innovativa sätt att kringå institutioner kommer den politiska makten att svara genom en kontinuerlig förändring av institutionerna. Men entreprenörer kan även utöva en mer direkt påverkan på institutioner. Ett sätt är att direkt medverka i den politiska processen och att där försöka genomdriva förändringar som gagnar de egna affärsintressena. Ett kanske vanligare sätt är att utöva påtryckningar genom lobbyingverksamhet. I de flesta ekonomier förekommer påtryckningar från intressegrupper i stor skala.

Vilka aktiviteter som entreprenörer ägnar sin talang åt beror i grund och botten på de samhälleliga institutionerna. Givet goda institutionella förutsättningar kommer produktiva aktiviteter att dominera, vilket främjar ekonomisk tillväxt. I verkligheten är emellertid förhållandena långt ifrån optimala och entreprenörer kommer att lägga sin kraft på icke-produktiva aktiviteter. För att utvärdera konsekvenserna av detta krävs en förståelse av hur icke-produktivt entreprenörskap påverkar institutionerna. I nuläget finns inte mycket forskning på detta område. Vårt bidrag är att systematisera aktiviteter och dela in dem på ett sätt som kan användas som utgångspunkt för framtida undersökningar.