Terminsmarknader ökar välfärden i samhället framförallt genom att de bidrar till en förbättrad riskfördelning mellan marknadsaktörerna. Det finns även studier som visar att terminsmarknaderna därutöver kan påverka effektiviteten för marknader med imperfekt konkurrens. Under gynnsamma förhållanden kan en likvid terminsmarknad medföra att producenternas prispåslag utöver marginalkostnaden blir försumbara. Detsamma gäller prispåslagens negativa inverkan på välfärden. I denna uppsats utvärderas bl.a. under vilka omständigheter en terminsmarknad förbättrar konkurrensen på elmarknaden.
Teoretiska och empiriska studier visar att om producenter med marknadsmakt säljer terminskontrakt så minskar deras incitament att ha höga prispåslag på spotmarknaden jämfört med fallet utan terminskontrakt. Detta innebär att en terminsförsäljning gentemot konkurrenterna fungerar som ett trovärdigt åtagande att producenten kommer att bjuda aggressivt på spotmarknaden. Om strategierna är substitut blir konkurrenternas svar på det aggressiva åtagandet mjukt, d.v.s. de minskar sitt utbud vid ett givet pris på spotmarknaden.
Det betyder att ett enskilt företag kan öka sin försäljning och vinst på konkurrenternas bekostnad genom att sälja på terminsmarknaden. Problemet för producenterna är att varje företag ser denna möjlighet, och när alla tar den så leder det till prisfall utan att någon producent i slutändan lyckats öka sin försäljning på konkurrenternas bekostnad. Å andra sidan ökar välfärden i samhället som helhet eftersom prispåslagen minskar.
Utfallet blir det omvända om producenternas strategier istället är komplement, d.v.s. ett aggressivt åtagande möts av ett aggressivt svar på spotmarknaden från konkurrenterna. Utöver de nämnda (direkta) strategiska effekterna så tillkommer att producenternas strategier är indirekta substitut. En producent kan via ökad terminsförsäljning minska terminspriset och därmed konkurrenternas terminsförsäljning, vilket mjukar upp deras budgivning på spotmarknaden.
Elmarknaden karaktäriseras av att företagen har kapacitetsbegränsningar. Vidare handlas el i grossistledet på en auktion, där producenterna för varje pris anger den mängd de är villiga att producera. I uppsatsen analyseras en duopolmarknad med dessa karaktäristika och det beräknas under vilka omständigheter producenternas strategier är substitut. Vidare härleds ett generellt kontrakteringsvillkor för en oligopolmarknad med ett flertal asymmetriska producenter och riskneutrala spekulanter. Det visas att den optimala terminsförsäljningen bestäms av en kvantitetseffekt och en priseffekt. Kvantitetseffekten svarar mot den totala strategiska effekten, d.v.s. i vilken utsträckning marginellt ökad terminsförsäljning ändrar konkurrenternas utbud. Priseffekten är att terminspriset minskar vid ökad terminsförsäljning, vilket minskar intäkterna. Om producenternas strategier totalt sett är substitut gäller att producenternas terminsförsäljning är som störst när terminsmarknaden är som mest likvid, d.v.s. priseffekten är noll.
Om osäkerheten i efterfrågan på spotmarknaden är liten i detta för samhället gynnsamma fall, så kommer hela den planerade produktionen att säljas på terminsmarknaden och prispåslagen blir därmed noll. Å andra sidan har en likvid terminsmarknad ogynnsamma konsekvenser för konkurrensen och välfärden om producenternas strategier istället är strategiska komplement, d.v.s. det aggressiva åtagande som terminsförsäljningen implicerar möts av ett aggressivt svar på spotmarknaden från konkurrenterna.
