Social Interactions and Labor Market Outcomes in Cities

Vi utvecklar en teori där information om jobb huvudsakligen erhålls genom starka eller svaga vänskapsband. Anställda pendlar till stadens centrum för att arbeta och interagera med andra människor. Vi finner att huspriserna i city ökar med nivån av social interaktion på grund av att informationen om nya jobb överförs mycket snabbare, vilket leder till att individer har högre sannolikhet att arbeta och därmed möjlighet att betala mer för sitt boende. Vi visar även att anställda som använder mer av sina svagare relativt de starkare banden i arbetssökandet erhåller en högre lön, under vissa villkor. Anställda som bor längre bort från jobben har en lägre boendekostnad men erfar högre arbetslöshet än de som bor närmare jobben på grund av att de i huvudsak litar på sina starka band för att få information om jobb.

Sociala interaktioner spelar en avgörande roll i individers vardag. Människor interagerar med varandra för att utföra aktiviteter, utbyta information om jobb, etc. Dessa interaktioner, speciellt de på arbetsmarknaden, tenderar att vara lokalt baserade. I litteraturen har påvisats ett signifikant positivt antal sociala interaktioner mellan angränsande stadsområden och att individer som lever nära varandra tenderar att arbeta tillsammans. Vi har dock inte en klar förståelse av mekanismerna bakom detta. Hur påverkar lokala interaktioner på arbetsmarknaden löner, sysselsättning och boendekostnader? Vilken påverkan har transportkostnader på sociala interaktioner? Syftet med denna studie är att få fram möjliga svar på dessa frågor genom att utveckla en teori där sociala interaktioner, arbetsmarknad och boendekostnader uttryckligen tas hänsyn till.

Vi utgår från en dynamisk teori för arbetsmarknaden där parmedlemmar inte förändras över tid, vilket innebär att två individer som utgör ett specifikt par har ett starkt band med varandra. Dock kan varje individ i paret träffa andra personer, vilka definieras som svaga band eller slumpmässiga sammanträffanden. Per definition är svaga band övergående och håller bara över en period. Processen i vilken individer får reda på jobberbjudanden är ett resultat av en socialiseringsprocess som sker både inom familjekretsen (starka band) och utom familjekretsen (svaga band). Anställda pendlar till stadskärnan för att arbeta och träffa andra människor. Vi finner att huspriserna ökar med nivån av sociala interaktioner i city på grund av att informationen om nya jobb överförs mycket snabbare, vilket leder till att individer har högre sannolikhet att arbeta och därmed möjlighet att betala mer för sitt boende. Vi visar även att anställda som använder mer av sina svagare band relativt de starkare i arbetssökandet erhåller en högre lön under vissa villkor.

Vi utvidgar sedan modellen genom antagandet att interaktioner med svaga band endast kan ske i city. Boendekostnader kompenserar i detta fall för både pendlingstid och sociala interaktioner. Vi finner att anställda som bor längre från jobben har lägre boendekostnader men erfar högre arbetslöshet än de som bor närmare jobben, på grund av att de i huvudsak litar på sina starka band för att få information om jobb.

Slutligen låter vi den av individerna valda nivån av sociala interaktioner bestämmas inom modellen. Vi finner att anställda som bor närmare centrum och jobben interagerar mer med svaga band än de som bor längre ifrån jobben, trots att alla anställda vill interagera med svaga band på grund av att det ökar sannolikheten för sysselsättning. Detta beror på att marginalnyttan av att interagera med svaga band är högre för anställda som bor närmare jobben än för dem som bor längre bort och som åsamkas högre kostnader i form av både tid och pengar.