Endogenous Job Destruction and Job Matching in Cities

Vi presenterar en rumslig sök-matchningsteori där både skapandet och förstörelsen av jobb är endogena, dvs bestämda inom modellen. Anställda är ex ante identiska, men inte ex post då deras jobb kan utsättas för en teknologisk chock vilken minskar deras produktivitet. De bor i en stad och pendling till jobbet medför kostnader i form av tid och pengar. Således är anställda med högre löner villiga att bo närmare jobben för att spara in på pendlingens tidskostnader. Vi visar att anställda med högre produktivitet och löner bosätter sig närmare jobben, har lägre pendlingskostnader och högre boendekostnader. Vi visar även att högre pendlingskostnader och högre arbetslöshetsersättning leder till att fler jobb förstörs.

En vanlig observation är att arbetslösheten varierar både inom och mellan regioner och städer. Det finns också tydliga geografiska skillnader i inkomster. I USA är till exempel medianinkomsten hos invånarna i de centrala delarna av staden 40 procent lägre än den hos förortsbefolkningen. Det finns också mycket som tyder på att arbetsmarknaden karaktäriseras av stora flöden, t ex i form av hög jobb- och personalomsättning. Syftet med denna studie är att utveckla en sök-matchningsmodell med endogent jobbskapande och jobbförstörelse samt en uttrycklig marknad för mark.

Vi antar att teknologiska chocker försämrar kvalitén på matchningen och produktiviteten. Nyligen skapade jobb är de mest produktiva och ett jobb försvinner endast om dess produktivitet faller under en viss kritisk nivå. Anställda bor och arbetar i olika delar av city och pendlar således till området där jobben finns. Hänsyn tas till pendlingskostnader både i form av tid och pengar. Anställda med högst löner (produktivitet) värderar tiden mest och är därför bosatta närmast sysselsättningsområdet. De arbetslösa har den lägsta värderingen av tid och bor i utkanten av city. Skillnader i värderingen av tid är inte relaterade till strukturella arbetskaraktäristika (såsom utbildning, ålder eller familjesammansättning), utan till produktivitetsnivån som endast är sammankopplad till arbetet som den anställde är slumpmässigt matchad med. Varje förändring av produktiviteten leder till omedelbar förändring i lönen, värderingen av tid och följaktligen även i individens boendelokalisering. Denna mekanism skapar förhållandet mellan produktivitet och lokalisering, vilket är centralt i analysen.

Vi visar att anställda med högre produktivitet och löner bosätter sig närmare jobben, har lägre pendlingskostnader och högre boendekostnader. Vi visar även att högre pendlingskostnader och högre arbetslöshetsersättning leder till mer jobbförstörelse.