Konkurrensmyndigheter och domstolar i EU och USA har under senare tid blockerat fusioner med motiveringen att de lett till marknadsstrukturer med symmetriska företag, vilket ansetts öka riskerna för prissamarbete. I denna uppsats visar vi att en sådan fusionspolitik kan leda till fusioner med högre produktionskostnader och högre risk för prissamarbete.
Den nationalekonomiska litteraturen har visat att fusioner som leder till marknadsstrukturer med företag med liknade storlek och kostnadsstruktur, symmetriska marknadsstrukturer, kan öka riskerna för prissamarbete mellan företag. Anledningen är att i asymmetriska marknadsstrukturer har de mindre företagen mycket att vinna på att avvika från ett prissamarbete, vilket minskar riskerna för att prissamarbetet kan upprätthållas. Dessa tankar har tagits upp av konkurrensmyndigheter och domstolar i både EU och USA.
Den existerande ekonomiska litteraturen har dock bortsett från att vissa kostnader för att upprätthålla prissamarbetet inte kan delas mellan företagen utan faller på en aktör, vilken vi benämner kartell-ledaren. Exempelvis är det oftast ett företag som administrerar och övervakar prissamarbetet. Vidare måste priskartellen skydda sig från nyinträde, och ofta sker detta genom uppköp av potentiellt nyinträdande företag. Dessa kostnader faller naturligt på en aktör. I denna forskningsrapport analyseras vilken typ av fusioner som mer troligt leder till prissamarbete i situationer där ett av företagen måste bära kostnaden för att administrera och skydda priskartellen.
Asymmetriska marknadsstrukturer kan leda till priskarteller
Studien visar att om kartellens ledare får en större andel av kartellvinsten, så är prissamarbete mest troligt för marknadsstrukturer med viss, men inte alltför stor, asymmetri. Anledningen är att ledaren då kan täcka sina kostnader för att administrera och skydda kartellen, utan att de små företagen får för stora incitament att avvika från prissamarbetet.
En anti-symmetrisk fusionspolitik kan vara kontraproduktiv
Genom att förbjuda fusioner som leder till symmetriska marknadsstrukturer riskerar konkurrensmyndigheterna (domstolarna) att framtvinga fusioner med högre produktionskostnader och högre risk för prissamarbete. Anledningen är att fusioner som ger symmetriska marknadsstrukturer kan vara drivna av kostnadsbesparingar och kan vara lönsamma utan att prissamarbete uppstår. Däremot kan fusioner som ger asymmetriska marknadsstrukturer drivas av möjligheten att initiera ett prissamarbete. En policyslutsats från studien är därmed att det är viktigt för konkurrensmyndigheterna (domstolarna) att ta hänsyn till att fusioner som ger asymmetriska marknadsstrukturer kan öka risken för priskarteller.
