Forskningens ökade internationalisering och specialisering har drastiskt ökat behovet av jämförelser mellan forskare och forskningsinstitutioner i samband med medeltilldelning, anställningar och utnämningar. Men trots detta behov råder ännu ingen konsensus om hur dessa jämförelser ska utföras i praktiken. Denna studie går igenom flera av de idag vanligaste måtten på forskningskvalitet inom nationalekonomisk forskning. Vi finner att det oftast använda måttet förefaller vara bland de minst lämpade. Om man vill undvika felaktig fördelning av resurser bör därför flera olika mått på forskningskvalitet beaktas.
Forskningen kan bedömas på olika sätt
Tjänstetillsättningar och forskningsanslag kommer i framtiden att till stor del bero på hur enskilda forskares och forskarlags prestationer bedöms utifrån olika kvantitativa mått. Det är därför inte bara viktigt att vara medveten om att ett visst mått kan ge en ensidig bild när två enskilda forskare jämförs. Måtten i sig kan också ha stor påverkan på hur forskare arbetar och vilka frågor de väljer att forska om, beroende på vilken typ av forskning som belönas. En konsekvent användning av enbart ett enda jämförelsemått kan därmed få en avgörande betydelse för forskningsmiljöns utveckling.
Vår studie jämför hur sju alternativa mått på forskningskvalitet påverkar rangordningen och fördelningen av forskningsprestationer bland samtliga Sveriges nationalekonomiprofessorer.
I tre av måtten räknas endast publiceringar i internationella vetenskapliga tidskrifter. Dessa "tidskriftsmått" är de i särklass vanligaste utvärderingsmåtten i forskarvärlden. Inom europeisk nationalekonomi har särskilt ett av dessa tidskriftsmått, det s.k. KMS-måttet, fått ett avgörande inflytande efter att det upphöjdes till närmast officiell status av forskarorganisationen European Economic Association. Utöver de tre tidskriftsmåtten använder vi tre mått som baseras på hur många citeringar forskarnas verk fått, vilket är ett mer direkt sätt att mäta vetenskapligt genomslag på. Det sjunde och sista måttet är varje forskares totala antal forskningspublikationer (internationellt).
Det vanligaste måttet är inte det mest lämpade
Huvudresultatet av vår jämförelse är att det föreligger stora skillnader i utfall mellan de olika måtten. Skillnaderna gäller både fördelningen mellan toppen och botten av professorerna och hur deras inbördes rangordning ser ut.
Särskilt finner vi att det inom nationalekonomi uppmärksammade KMS-måttet är det mått som genererar den högsta koncentrationen i toppen av prestationsfördelningen. Samtidigt ger detta mått den nedre halvan av professorerna endast hälften så stor andel av den totala mängden prestationer som övriga mått (förutom ett av citeringsmåtten som är nästan lika koncentrerat). Dessutom är den rangordning som KMS genererar mest olik de övriga rangordningarna när man jämför med de andra tidskriftsmåtten.
Om detta enda mått dessutom är så snedfördelat som KMS-måttet inom nationalekonomisk forskningsmätning förefaller vara, kan ensidigheten till och med ge upphov till stora vetenskapliga snedvridningar.
