Globalization of R&D and China – Empirical Observations and Policy Implications

Under de senaste åren har Kina inte bara varit ett av de största mottagarländerna för utländska investeringar, utan också blivit en av världens största investerare i forskning och utveckling (FoU). Vad är drivkrafterna bakom denna utveckling och vad har multinationella företags FoU-verksamhet för betydelse i denna process? Vår kartläggning visar att både inhemska och multinationella företag i stor utsträckning har ökat och diversifierat sina FoU-insatser i Kina. Men den snabba utvecklingen har också ökat osäkerheten. I Kina befarar man ökad konkurrens från utländska företag verksamma i landet, medan urholkning av den inhemska FoU-kapaciteten utgör ett orosmoment i OECD-länderna. För att upprätthålla en utveckling som gynnar samtliga parter är det viktigt att offensiva och innovativa åtgärder, inte defensiva och protektionistiska, sätts in.

Jämfört med verksamheter som tillverkning och försäljning anses multinationella företags FoU-insatser vara mindre rörliga. Detta har sin grund i FoU-verksamhetens strategiska betydelse och dess beroende av högteknologi. Rörligheten har under lång tid begränsats till ett litet antal OECD-länder. Men som en följd av att ökad konkurrens på den globala marknaden förstärkt trycket att minska FoU-kostnaderna lokaliseras FoU numera även till utvecklingsländer som Kina och Indien.

Medan inhemska företag ökar FoU-investeringar i rask takt, har utländska företag också förstärkt sina FoU insatser i Kina. Landets totala FoU-utgifter har ökat med 20 procent årligen sedan 2000. Enligt den senaste uppskattningen från EU-kommissionen kommer Kina att hinna i kapp EU 2009 när det gäller FoU som andel av BNP, vilket innebär en ökning från 1,3 till ca 3 procent av BNP. Vår kartläggning av FoU i Kina visar att utländska aktörer bedriver FoU-relaterade aktiviteter inte bara inom den kinesiska tillverkningsindustrin, utan också i form av självständiga FoU-laboratorier. Under perioden 1998-2004 ökade de utländska företagens andel av de totala FoU-utgifterna inom den kinesiska tillverkningsindustrin från 21 till 29 procent. Antalet utländska FoU-laboratorier har ökat snabbt sedan 2000 och beräknas uppgå till ca 1000 vid slutet av 2006. De utländska företagen åtnjuter dessutom fortfarande teknologiska försprång och marknadsmässiga fördelar på internationella marknader. Detta återspeglas i de utländska företagens dominerande ställning när det gäller patentansökningar och export av nya produkter. En annan ny utveckling av stor betydelse är det ökade FoU-samarbetet mellan tillverkningsföretag och lokala forskningsinstitut eller universitet. Dessa nya arbetsformer utgör potentiella kanaler för spridningseffekter relaterade till FoU-verksamheten, dels mellan inhemska och utländska aktörer och dels mellan industrin och akademiska institutioner.

Utvecklingen mot ökad globalisering av FoU och utvecklingsländernas mer framträdande roll i denna process kommer troligen att fortsätta. Men denna snabba utveckling medför också ökad osäkerhet. Medan man i Kina är orolig för kortsiktiga undanträngningseffekter av inhemska företag på grund av ökad konkurrens och teknologiska gap gentemot utländska företag, befarar man samtidigt i OECD-länderna att innovationskapaciteten urholkas när de multinationella företagens FoU blir allt mer rörlig. Det finns inget entydigt svar på hur man kan skapa en lösning på problemet som gynnar samtliga parter. Men offensiva, istället för defensiva, policyåtgärder som bygger på konkurrensbefrämjande och nätverksskapande är en nödvändig och konstruktiv utgångspunkt.