Poverty in Rural Cambodia: The Differentiated Impact of Linkages, Inputs and Access to Land

Kambodja är ett av Asiens fattigaste länder. Under senare år har en förbättring märkts, främst som ett resultat av att årtionden av krig och politisk turbulens bytts mot ett relativt lugn och stabilitet. Fortsatt minskad fattigdom kräver ökad förståelse för dess bestämningsfaktorer. Vi finner att fattigdom i Kambodja är ett landsbygdsproblem och att den orsakas av en kombination av bristfällig teknologi i jordbruket och avsaknaden av länkar mellan landsbygden och övriga delar av ekonomin.

Kambodjas efterkrigshistoria är turbulent. Krigen, röda khmerernas terrorregim och Vietnams ockupation lämnade efter sig ett samhälle och en ekonomi i spillror. Fattigdomen var mycket hög. Det är därför glädjande att utvecklingen de senaste åren visar på en minskad fattigdom: andelen kambodjaner under fattigdomsstrecket har minskat från ca 47 procent 1994 till ungefär 35 procent 2004. De flesta fattiga bor och verkar i dag på landsbygden.

För att minska fattigdomen på landsbygden behövs enligt ekonomisk forskning två typer av åtgärder. För det första krävs ökad produktivitet i jordbruket eftersom en stor del av landsbygdsbefolkningen är beroende av denna näring. En sådan ökning av produktionen underlättas av ex konstbevattning, gödningsmedel, bättre utsäde och mekaniska hjälpmedel.

Den andra typen av faktorer som troligtvis påverkar fattigdom på landsbygden är graden av länkar med övriga delar av ekonomin. Inkomster ökar och fattigdom minskar om alternativa försörjningskällor, såsom lönearbete, står att finna. Vidare ger existensen av vägar och marknader incitament till ökad produktion och en förändring av jordbruket bort från den traditionella självhushållningen.

Vi undersöker i denna uppsats sambandet mellan inkomster för landsbygdsbefolkningen i Kambodja och användandet av insatsvaror i jordbruket och existensen av länkar till övriga delar av ekonomin. Vår analys bygger på en stor undersökning av 15 000 hushåll i 900 byar som genomfördes 2004.

Våra resultat tyder på stora skillnader i förklaringsfaktorer till fattigdom mellan regioner och mellan befolkningsgrupper. Policyslutsatsen är att program för att minska fattigdom i Kambodja måste utformas olika beroende på målgrupp. I grova drag kräver en minskad fattigdom bland landägande kambodjaner bättre jordbruksteknologi medan övrig landsbygdsbefolkning är behjälpt av länkar med resten av ekonomin, t.ex. i form av vägar och annan infrastruktur samt möjligheten till lönearbete.