Kinas arbetare är talrika och att skapa sysselsättning åt befolkningen är en stor utmaning. Mycket tyder också på att situationen förvärras med fallande sysselsättning. Samtidigt fokuserar den kinesiska regeringen på teknologisk utveckling snarare än på sysselsättningsskapande åtgärder. Vi undersöker i denna uppsats effekten av teknologisk utveckling på sysselsättning i kinesiska företag. Våra resultat visar att teknologisk utveckling inte påverkar sysselsättningen.
Strax under 100 miljoner kineser jobbar inom tillverkningsindustrin vilket är ungefär dubbelt så många som det sammanlagda antalet i de sju största industrialiserade länderna (G7). Inte desto mindre så krävs fler jobb om Kina ska lyckas fortsätta sin vandring mot välstånd för de breda folklagren. Tyvärr är trenden snarast den motsatta. Antalet jobb i tillverkningsindustrin har sjunkit sedan mitten av 90-talet. I kombination med att 20 miljoner nya kineser årligen kommer ut på arbetsmarknaden och att tiotals miljoner tvingas söka sin utkomst i den informella sektorn, gör att situationen är bekymmersam.
Trots det prekära läget så lyser en samlad kinesisk strategi för ökad sysselsättning med sin frånvaro. Istället fokuserar myndigheterna på teknologisk utveckling. En långsiktig plan för teknologisk utveckling lanserades 2006 och målsättningen är att Kina inom en snar framtid ska karakteriseras av en betydligt mer sofistikerad produktion än vad fallet är i dag. Det är troligt att den teknologiska utvecklingen kommer att påverka sysselsättningen, men det är oklart om påverkan är positiv eller negativ. Å ena sidan kan ny teknologi göra kinesiska företag mer konkurrenskraftiga och därigenom möjliggöra expansion av produktion och sysselsättning. Å andra sidan kan ny teknologi tänkas vara arbetskraftsbesparande vilket i så fall leder till en lägre sysselsättning.
För att undersöka vilken effekt som dominerar analyserar vi sambandet mellan teknologisk utveckling och sysselsättning i samtliga stora och medelstora kinesiska företag under perioden 1998 till 2004. Vi finner att sysselsättning har utvecklats bättre i företag utan program för teknologisk utveckling än i företag med sådana program. Sambandet är tydligt på en aggregerad nivå såväl som inom olika sektorer i tillverkningsindustrin. Vi kontrollerar i den statistiska analysen för en mängd olika faktorer som också kan tänkas påverka sysselsättningen. Våra resultat visar då att teknologisk utveckling inte har någon effekt på sysselsättning, varken positiv eller negativ.
Vår slutsats är att teknologisk utveckling kan vara viktigt av en mängd olika anledningar men att det troligtvis inte kommer att hjälpa Kina med landets kanske största utmaning – att skapa arbetstillfällen åt en stor befolkning.
