TV-kanalernas ensamrätter att sända populära sportevenemang och filmer utesluter vissa tittare och minskar konkurrensen. Ensamrätter kan ändå vara bra för alla – även för de TV-tittare som utesluts. Orsaken är att ensamrätterna kan leda till ökad kvalitet i programutbudet.
Ensamrätter utesluter tittare och minskar konkurrensen
Förra året annonserade Viasat att de köpt TV-rättigheterna till hockey-VM fram till år 2012. Sändningsrättigheterna är exklusiva. Om du är kund hos konkurrenten Canal Digital kommer du alltså inte att kunna se ishockey-VM de närmaste åren, åtminstone inte de svenska matcherna.
Inte bara sportarrangörer utan även filmmakare och hela TV-kanaler säljer ensamrätter. Den gängse uppfattningen är att ensamrätterna är till skada för TV-tittarna. Vissa tittare utesluts, och de som kan se programmen får betala högre priser eftersom ensamrätterna minskar rivaliserande TV-distributörers konkurrensförmåga. Borde inte myndigheterna förbjuda ensamrätterna?
Bara de populära programmen sänds med ensamrätt
Undersöker man svenska och amerikanska exempel lite närmare tycks det dock finnas ett positivt samband mellan ensamrätter och program av hög kvalitet. Det är de mest populära sporterna och de stora Hollywoodfilmerna som berörs.
För att förstå varför, har jag analyserat vad som driver hur TV-tittarna, programmakarna och TV-distributörerna beter sig på marknaden. Jag har funnit två möjliga förklaringar. En förklaring ligger hos TV-distributörerna. De betalar bara extra för ensamrätt om programmet har en stor effekt på tittarnas val av TV-distributör. Den andra förklaringen är lite mer förvånande. Ensamrätterna kan öka producenternas intresse av att tillhandahålla program och evenemang av god kvalitet.
Ensamrätter ökar vinsterna av att producera bra program
Filmmakarna kan spendera mer pengar på allt från manuskript till omtagningar och bakgrundsmusik. Sportorganisationer kan anpassa spelens regler och matchtider till TV-publiken. Men det gör man bara om man vinner något på det.
Bättre program ökar naturligtvis TV-distributörernas inkomster. Faktum är att den effekten är större med ensamrätter. Om alla sänder programmet kan ingen öka sina abonnemangsavgifter utan att förlora sina kunder till konkurrenterna. En TV-distributör med ensamrätt kan däremot riskfritt öka sina abonnemangsavgifter när programmen blir bättre.
Men distributören kommer inte att kunna behålla de ökade intäkterna. Konkurrensen mellan distributörerna om sändningsrättigheter är stor, särskilt om programmen säljs med ensamrätt. De ökade intäkterna kommer därför leda till tuffare budgivning och högre priser för sändningsrättigheterna. Med ensamrätter tillfaller således vinsten av bättre program i slutändan producenten – ett säkert sätt att öka intresset för kvalitetsförbättringar.
Ett förbud kan göra mer skada än nytta
Ett förbud mot ensamrätter kan således skada TV-tittarna. De tittare som redan tidigare kunde se vissa program förlorar naturligtvis på att de blir sämre. Att deras abonnemangsavgifter samtidigt sänks till följd av den ökade konkurrensen behöver inte ändra den slutsatsen.
Att övriga tittare får tillgång till programmet är naturligtvis ett plus. Men värdet är inte fullt så stort som man kanske kunde tro. Kvaliteten kommer inte att vara vad den tidigare varit. Dessutom kan dessa tittare räkna med ökade abonnemangsavgifter eftersom deras TV-distributörer inte längre behöver locka med låga priser för att hindra en tittarflykt till konkurrenter med ett bättre utbud. Ett förbud mot ensamrätter kan således komma att kosta mer än det smakar.
