Entreprenörskap formas av de rådande institutionella förutsättningarna. Beroende på exempelvis äganderättens utformning och säkerställande kommer entreprenörer att ägna sig åt mer eller mindre produktiv verksamhet. Men entreprenörer återverkar i sin tur på dessa strukturer, dels genom sina unika förmågor, dels genom möjligheten att påverka i kraft av en stark ekonomisk ställning. Entreprenören bör därför ha en central roll i politisk-ekonomisk teori. Denna uppsats sammanfattar och binder samman relevant forskning på området.
Flera av föregångarna inom entreprenörskapsforskningen placerade entreprenören i ett politiskt sammanhang. Denna dimension av entreprenörskapet har dock under 1900-talets senare hälft kommit i skymundan. Den forskning som förekommit har varit spridd under inriktningar som ligger långt ifrån varandra. Syftet med uppsatsen är att skapa ett ramverk för ett ämne som utgör ett mycket svagt sammanhållet forskningsfält.
Det ramverk som presenteras kan beskrivas som ett politisk-ekonomiskt tillväxtsystem. Här betonas två saker, dels att entreprenörers agerande är betingat av ett givet institutionellt sammanhang, dels att dessa institutioner i sin tur är bestämda av entreprenörers agerande. I systemet framhålls även det produktiva entreprenörskapets roll i skapandet av en dynamisk ekonomi med hög grad av anpassnings- och innovationsförmåga.
Tre aspekter av entreprenörskap urskiljs som särskilt viktiga i politisk-ekonomisk teori.
(i) Entreprenörskap kan förstås som något i grunden dynamiskt, i den meningen att det anpassar sig till de politiskt bestämda institutionerna. Under gynnsamma förhållanden kan entreprenörskap vara en viktig faktor för ekonomisk tillväxt, men det kan även kanaliseras i improduktiva eller till och med destruktiva riktningar. Det faktiska utfallet beror på rådande institutioner.
(ii) Entreprenörskap är en faktor som kan ingå på ett direkt sätt i det politiska systemet. Främst den nära kopplingen till äganderätt utgör en länk mellan entreprenörskap och betingelser som privat kontra offentligt ägande och omfördelning av kollektiva resurser. Under vissa institutionella betingelser kan entreprenörer ha mer att vinna på att förändra regelsystemet än att använda det i produktiva syften.
(iii) Entreprenörskap utgör en viktig källa till skapande av privata förmögenheter. Dessa resurser får återverkningar på institutionerna eftersom de ger större möjligheter att påverka vilka politiska beslut som fattas, t.ex. genom lobbying, bidrag till politiska partier eller rena mutor.
