Kirzner menar att den traditionella nationalekonomiska teorin, som bygger på optimalt agerande och en ekonomi i jämvikt, varken kan förstå eller analysera entreprenören. Enligt Kirzner har entreprenören en central roll eftersom han är den agent som hanterar osäkerhet och ofullständig information och som därigenom för ekonomin mot jämvikt. Kirzners entreprenörskapsteori har implikationer för många andra ekonomiska frågeställningar såsom ekonomisk tillväxt och statliga interventioner på marknaden.
Kirzner är idag den främste representanten för den österrikiska skolbildningen inom nationalekonomin. Han är även en av de mest välkända kritikerna av den neoklassiska analysen, som länge utgjort nationalekonomins huvudfåra. Kirzners kritik har dock haft en positiv dimension, i den meningen att han närmat sig den neoklassiska terminologin och därigenom synliggjort, även för neoklassikerna, bristerna i deras teori. Den allvarligaste kritiken har härvid rört frånvaron av entreprenörer i den neoklassiska teorin.
Många av resultaten i neoklassisk teori bygger på antagandet att marknaden befinner sig i jämvikt. Enligt Kirzner leder denna ansats till att många frågor aldrig tas upp på forskningsagendan. En sådan fråga är hur vi kan förstå entreprenören, vars främsta kännetecken är att reagera på möjligheter ingen tidigare varseblivit. Kirzner menar att sådana beteenden inte kan analyseras i jämvikt där marknadens aktörer agerar optimalt och därigenom redan uttömt alla möjligheter. Istället kännetecknas beslutssituationen i hans teori av osäkerhet och ofullständig information. Entreprenören är den agent som hanterar osäkerhet och risk och vars handlingar för ekonomin mot jämvikt. Entreprenören blir därmed central i en beskrivning av marknadsprocesser.
Kirzners teori har konsekvenser för frågor som rör ekonomisk politik, rättvis fördelning, ekonomisk frihet och ekonomisk tillväxt. Liksom tidigare österrikare är han starkt kritisk till socialistiska ekonomiska system och till en omfattande statlig inblandning i marknadsprocessen. Statlig styrning kan aldrig, menar Kirzner, ersätta den process som alstras av entreprenöriella beslut.
Vad gäller ekonomisk tillväxt är effektiv allokering, snarare än resursackumulering, den avgörande frågan för Kirzner. Kirzner inriktar sig istället på den entreprenöriella aktivitetens betydelse för effektiv resursanvändning. Viktiga betingelser för att möjliggöra en sådan aktivitet är att nya aktörer lätt kan komma in och konkurrera på marknader.
