I denna uppsats utnyttjas ett s.k. "naturligt experiment" för att belysa hur trygghetslagstiftning påverkar sjukfrånvaron i Sverige. Experimentet avser den uppluckring av arbetsrättslagstiftningen som genomfördes 2001, när det blev tillåtet för småföretag, med upp till tio anställda, att undanta två anställda från turordningsreglerna vid uppsägning. I IUI-studien utförd av Assar Lindbeck, Mårten Palme och Mats Persson, identifieras tre olika effekter. Företagen blev något mer benägna att anställa personer med en bakgrund med relativt stor sjukfrånvaro. Anställda med hälsoproblem på jobbet tenderade i någon mån att sluta (eventuellt i samband med vantrivsel) eller att bli uppsagda. De anställda som stannade kvar i samma företag som tidigare minskade sin sjukfrånvaro.
Studien bygger på en jämförelse av sjukfrånvarons utveckling i företag för vilka trygghetslagstiftningen luckrades upp något (företag med upp till tio anställda) och andra småföretag (med 11-20 anställda). Men eftersom det bara finns individuell statistik för frånvaro längre än fjorton dagar var det inte möjligt att studera effekterna på korttidsfrånvaron. Det betyder att studien underskattar effekterna på total sjukfrånvaro; trygghetslagstiftning har troligen större effekter på korttidsfrånvaro än på långtidsfrånvaro.
I princip kan man vänta sig två typer av effekter på sjukfrånvaro av förändrad trygghetslagstiftning. Den ena är att anställda byter arbetsplats, antingen på eget initiativ eller efter uppsägning – en s.k. "sammansättningseffekt". Den kan ske genom att individer som vantrivs på jobbet, och därför ofta sjukskriver sig, bestämmer sig för att byta arbetsplats när de inte längre är skyddade vid uppsägning genom senioritet i företaget. Det kan också ske genom att företag i ökad utsträckning avskedar personer med hög sjukfrånvaro. Men det kan också ske genom att företag blir mer villiga än tidigare att anställa folk med relativt hög sjukfrånvaro, eftersom det blir mindre viktigt än tidigare för företaget att "sålla fram" personer med god hälsa när det blir lättare att säga upp arbetskraft.
Utöver dessa slag av ”sammansättningseffekter” uppstår också en ”beteendeeffekt” bland anställda på varje arbetsplats: det blir "farligare" för den enskilda arbetstagaren att stanna hemma ofta när det blivit lättare för företaget att säga upp arbetskraft.
Vi finner empiriska belägga för alla dessa effekter, även om de inte är så stora. Den kvantitativt största effekten är att sjukfrånvaron minskade med i genomsnitt ungefär en dag per år bland de som arbetade i samma företag både före och efter reformen.
