I demokratiska marknadsekonomier väcker det stor uppmärksamhet när institutioner som kontrolleras av odemokratiska regimer köper företag med lång historia och framträdande position på hemmamarknaden. Statliga investeringsfonder, ”sovereign wealth funds” spås växa kraftigt under den kommande tioårsperioden. Dessa består huvudsakligen av intäkter från oljeförsäljning i Mellanöstern och exportinkomster från länder med snabb ekonomisk tillväxt i Asien. Deras växande roll som ägare representerar en grundläggande förskjutning i världsekonomin.
OECD och IMF ser starka skäl att inte begränsa de statliga investeringsfondernas möjligheter till internationella placeringar eftersom de anses ha mycket positivt att erbjuda mottagarländerna. Samtidigt diskuterar ett antal länder att införa lagar som möjliggör en striktare kontroll av utländska statliga investeringar.
Författaren reder ut diskussionen kring statliga investeringsfonder och hävdar att en politisk strategi som leder till protektionistiska åtgärder mot en viss typ av internationella investerare skulle kunna få mycket olyckliga följder. Han menar att den viktigaste politiska frågan för Sverige inte är hur vi ska se på utländska staters investeringar i landet utan på den svenska statens ägande såväl i Sverige som i utlandet.
