I Sverige, liksom i de flesta andra länder, har staten tagit det huvudsakliga finansiella ansvaret för olika former av arbetslöshetsunderstöd. Ett av flera skäl för detta är en önskan att utjämna inkomsterna i samhället. Arbetslöshetsersättning ses således som ett fördelningspolitiskt instrument.
Det är därför angeläget att kunna studera hur väl existerande system för arbetslöshetsunderstöd skyddar mot inkomstförluster till följd av arbetslöshet och i vilken utsträckning ersättningen leder till en jämnare fördelning av inkomsterna i samhället. Syftet med denna uppsats är att granska möjligheterna att belysa detta med hjälp av befintliga statistikkällor. Några datakällor som varit enkla att hantera och kunnat utnyttjas utan kostnad kommer också att användas för empiriska analyser.
Uppläggningen är följande. I avsnitt II presenteras statistik som visar ersättningssystemens täckningsgrad, dvs hur stor andel av de arbetslösa som uppbär olika ersättningar respektive saknar ersättning. Därefter behandlas rent principiellt hur effekterna på inkomstfördelningen av existerande system och av utvidgningar av dessa kan analyseras. Avsnitt IV innehåller tillämpningar som kunnat genomföras med Levnadsnivåundersökningarnas data. I avsnitt V behandlas hur analysen skulle kunna förbättras med andra datakällor.
