I 1970-talets Sverige ansågs rentiärer, eller ”kupongklippare” som de föraktfullt kallades, som något synnerligen suspekt. Kupongklippare levde nämligen på avkastningen på pengar. Nästan lika föraktligt var att vara företagare eller arbetsgivare. I båda fallen ansågs leva på andras arbete och kallades följaktligen ”arbetsköpare”, åtminstone av alla som stödde något av partierna eller grupperingarna till vänster om socialdemokraterna. Men misstron mot företagare var mer allmän än så.
Policy Paper No. 70
Kapitalägare då och nu – förmögenheter, beskattning och samhällets syn
Policy Paper