I detta Policy Paper diskuterar jag vinstmotivets roll i produktionen av skattefinansierade tjänster, som vård och utbildning. Det är till att börja med ett misstag att se vinst som en onödig kostnad som innebär att offentlig produktion är mer effektiv än privat. Vinstdrivande företag skiljer sig mindre från ideella organisationer än vad man först kan tro.
Något som utmärker kommersiella företag är dock att vinsterna ger både möjligheter och drivkrafter att expandera, vilket innebär att framgångsrika lösningar kan spridas till fler användare. Detta gäller inte minst inom valfrihetssystemen. Beroende på kontraktsmöjligheter och tillgänglig information är det i vissa fall mest effektivt att en kommun eller ett landsting tar hand om tjänsteproduktionen med egen personal. Medan sådana val kan och bör göras från fall till fall utifrån verksamhetens förutsättningar för kvalitetskontroll, skulle en generell vinstreglering dra alla verksamheter över en kam oavsett hur hög kvalitet de håller.
