I denna uppsats diskuteras den empiriska forskningen om arbetsmarknadspolitiska åtgärders effektivitet under olika konjunkturlägen. Empirin pekar i olika riktningar, vilket kan bero på att det finns motverkande effekter i ett givet konjunkturläge.
Under en lågkonjunktur är visserligen de negativa inlåsningseffekterna av deltagande i åtgärd sannolikt mindre än i en högkonjunktur, eftersom det finns få jobb att söka, men samtidigt kan de positiva behandlingseffekterna efter avslutad åtgärd av samma skäl också vara mindre. Identifiering av kausala konjunktureffekter försvåras också av att arbetsmarknadspolitiska regelverk sällan är helt stabila över längre perioder och att sammansättningen av deltagare och programmens innehåll kan förändras över konjunkturcykeln. I uppsatsen görs en empirisk analys av selektionen in i åtgärder under olika konjunkturlägen under perioden 1996–2009. För de flesta egenskaper som indikerar en svag position på arbetsmarknaden minskar andelen nyinskrivna i åtgärder när arbetslösheten ökar. Den planerade kurslängden i arbetsmarknadsutbildning har mycket litet samband med konjunkturläget (under perioden 2001–09), även efter kontroll för att selektionen av deltagare förändras med ökad arbetslöshet.
