Rörliga ersättningar till näringslivets ledande befattningshavare har blivit allt vanligare de senaste åren. I finanskrisens kölvatten har en bred debatt uppstått om deras effektivitet. Men vad säger egentligen den akademiska forskningen om incitamentprogram till vd? I den här artikeln sammanfattar vi teorier om rörlig ersättning, deras funktion och syfte samt vad vi empiriskt vet om deras effekter.
Det är svårt att utforma välavvägda kompensationskontrakt till företagsledare i stora företag. De uppgifter dessa ledare utför är så komplexa att det är omöjligt att vara säker på om de verkligen anstränger sig och vilka resultat deras ansträngningar har. I teorin kan detta avhjälpas med ett välutformat incitamentsprogram. Det finns dock skäl att tro att ett dåligt utformat program kan göra mer skada än nytta, exempelvis genom att kamouflera ersättningens storlek.
Lärdomarna från denna forskningsöversikt visar att det inte finns några enhetslösningar gällande utformningen av incitamentsprogram. I vissa företag och branscher är en fast, marknadsmässig lön lämpligast medan det i andra sammanhang kan behövas tydliga incitamentslösningar för att få ledningen att prestera sitt bästa. I den mån incitamentslöner används är det dock centralt att dessa baseras på utfall som är både långsiktiga och svåra att manipulera. Genomlysningen bör också vara hög i hur företagen rapporterar sina ersättningssystem till ägarna och aktiemarknaden.
