Det talas ofta om att vi har gått in i en ny ekonomisk era där tjänstesektorn ständigt ökar på den varuproducerande sektorns bekostnad. Enligt gängse teorier kan detta bero på olika orsaker. En del talar om att det sker en förskjutning av efterfrågan mot tjänster då inkomsterna ökar (Clark 1951). Andra menar att det är den snabba produktivitetsutvecklingen i tillverkningsindustrin som gör arbetskraft överflödig (Baumol 1967). Då får de istället hitta sysselsättning i tjänstesektorerna. Men det kan också vara så att det har skett en ökad specialisering i näringslivet där tillverkningsindustrin har valt att lägga ut produktion (outsourca) av olika tjänster på externa företag.
En stor del av tjänstesektorn sysslar med att förädla varor. Om ett varuproducerande företag väljer att fasa ut sin varudistribution (t.ex. handel) och diverse företagstjänster (t.ex. transporter, städning, marknadsföring, forskning, IT-tjänster) istället för att sköta detta själv så ökar tjänstesektorns andel av BNP på tillverkningsindustrins bekostnad i statistiken, trots att samma varor och tjänster producerades som tidigare.
Till varuförädlande tjänster hör varudistribution (handel) och en stor del av producenttjänsterna (olika former av företagstjänster såsom IT, forskning, call center, bokföring och transporter). Enligt Nationalräkenskaperna (SCB) står tjänstesektorn för 70 procent av det totala förädlingsvärdet i Sverige från produktionssidan, men för knappt 50 procent av den privata konsumtionen.
Den grundläggande skillnaden mellan varor och tjänster är den immateriella karaktären hos de senare. De flesta konsumenttjänster (konserter, vård, barnomsorg) kräver dessutom att mottagaren av tjänsterna är rumsligt och tidsmässigt närvarande under produktionens avgörande skede (fysisk interaktivitet). Denna definition innebär att tjänsterna inte kan lagras. Det är däremot svårare att definiera egenskaperna för producenttjänster (marknadsföring, bokföring, IT-tjänster), som syftar till att öka värdet på materiella varor. Då tjänsterna tar formen av information kan de ofta dokumenteras i form av rapporter på papper eller som elektroniska filer, som mottagaren kan ta del när och var han vill, dvs. tjänsterna kan lagras och ingen fysisk interaktivitet krävs. Sedan finns det många tjänster som levereras till både företag och konsumenter, t.ex. mäklartjänster, finansiella tjänster, teletjänster, transporter, hotell, m.m. Det finns även produkter som konsumeras av hushåll där det är svårt att avgöra om det rör sig om varor eller tjänster. Exempel är produkter i upplevelsesektorn såsom filmer och musikunderhållning som tar formen av CD eller DVD skivor. Man skulle kunna se detta som tjänster som materialiserats.
Syftet med denna studie är att titta närmare på utvecklingen av tjänster som är knutna till tillverkningsindustrin, dvs. producenttjänster och varudistribution. Speciell fokus ligger på huruvida tillverkningsföretagen väljer att själva utföra producenttjänsterna eller lägger ut dem på externa företag. En annan viktig fråga är vad outsourcing i hemlandet och utomlands av producenttjänster har för effekter på produktivitet och arbetsmarknad. I det senare fallet finns det en farhåga hos många att outsourcing flyttar jobb utomlands.
I sektion 2 tittar vi närmare på statistik över varuproduktion och olika former av tjänster i termer av förädlingsvärde och produktivitet. I sektion 3 diskuteras grundläggande begrepp, orsaker och effekter när det gäller outsourcing av tjänster. Internationell outsourcing av tjänster och dess effekter på arbetsmarknad och produktivitet redogör vi för i sektion 4. Den sista sektionen sammanfattar och diskuterar slutsatserna.
