Ett ökande antal samhällsvetare har på senare år hävdat att en hög grad av produktivt entreprenörskap har avgörande betydelse för ett lands välståndsutveckling. Trots detta finns entreprenörsfunktionen sällan med i ekonomernas tillväxtmodeller. I detta kapitel analyseras hur centrala institutioner i den utvecklade välfärdsstaten kan förväntas påverka incitamenten till produktivt entreprenörskap.
Ett ökande antal samhällsvetare har på senare år hävdat att en hög grad av produktivt entreprenörskap har avgörande betydelse för ett lands välståndsutveckling. Trots detta finns entreprenörsfunktionen sällan med i ekonomernas tillväxtmodeller. I detta kapitel analyseras hur centrala institutioner i den utvecklade välfärdsstaten kan förväntas påverka incitamenten till produktivt entreprenörskap.
Analysen visar att viktiga inslag i den svenska välfärdsstaten försvagat incitamenten både till s.k. möjlighets- och nödvändighetsentreprenörskap. Såväl data för aggregerad ekonomisk utveckling som data på företagstillväxt och direkta mått på graden av entreprenöriell aktivitet är förenliga med de samhälleliga belöningsstrukturer som identifieras. Ett antal åtgärder kan vidtas för att stärka drivkrafterna till entreprenörskap utan att i nämnvärd utsträckning minska välfärdsstatens omfattning. Faktum kvarstår dock att välfärdsstatens kultur och den kultur som ger upphov till och frodas i starkt entreprenöriella miljöer är mycket olika. Det är därför osannolikt att de två kulturerna befrämjas av likartade institutionella villkor.
