En gemensam elmarknad stärker EU:s konkurrenskraft

I bokens sjunde kapitel analyserar Pär Holmberg och Thomas Tangerås möjligheterna att stärka den europeiska konkurrenskraften genom att inrätta en gränsöverskridande elmarknad i EU. El är en mycket viktig insatsvara för industrin och en kostnadseffektiv elförsörjning har även en stor betydelse för hushållens ekonomi. EU-kommissionen har länge verkat för att avreglera och öka elhandeln mellan medlemsstaterna. Detta bland annat som en väg att nå klimatmålen om 20% minskade utsläpp av växthusgaser, 20% förnybar energi och en energieffektivisering med 20% fram till år 2020. Holmberg och Tangerås understryker att el är en färskvara och dyr att lagra, vilket talar för en integration. Om de nationella elnäten inom EU sammanlänkas effektivt och den gränsöverskridande handeln ökar, kan länder som producerat ett överskott av el snabbt sälja detta till länder som just då har elbrist. Denna stabiliserande effekt banar i sin tur väg för satsningar på el från förnyelsebara källor som sol och vatten. När tillgången på el från sådana källor viker på grund av vädret, kan nämligen produktionen ökas i en annan del av systemet. Att en gång för alla sammanlänka de nationella elnäten räcker emellertid inte för att säkra kostnadseffektiviteten i elhandeln, påpekar författarna. För detta krävs också att elpriserna sätts så att de reflekterar de hinder som fördyrar elöverföringen i näten (s.k. flaskhalsar) och möjliggör investeringar för att åtgärda dem. Med enkla exempel illustrerar Holmberg och Tangerås hur dessa krav möts av EU-ländernas olika modeller för prissättning på grossistmarknaden för el. Analysen pekar på att s.k. nodprissättning är mest effektiv. Den tillåter prisskillnader mellan alla noder i elnätet och skapar därför balans mellan förbrukning och produktion i alla nätets delar. Holmberg och Tangerås framhåller att man också måste se upp för mekanismer som kan snedvrida en framtida gränsöverskridande konkurrens. I många EU-länder utgör stamnäten en statlig monopolverksamhet och risken finns att nationella intressen styr nätinvesteringarna, till nackdel för handeln över gränserna. Mot denna bakgrund föreslår Holmberg och Tangerås att monopolen bryts genom att förenkla för privat nätägande, samt att en oberoende elmyndighet på EU-nivå övervakar marknaden. Under sådana förutsättningar slår de fast att en gemensam elmarknad både skulle stärka konkurrenskraften och bidra till en miljömässigt hållbar utveckling i EU-länderna.