Det har blivit allt vanligare med tidsbegränsade anställningar på den svenska arbetsmarknaden. I jämförelse med andra länder har Sverige en hög andel tidsbegränsade anställningar, särskilt bland ungdomar. I Sverige är dessa anställningar dessutom ofrivilliga i relativt hög utsträckning.
Arbetsgivare använder tidsbegränsade anställningar av framför allt två skäl: för att få flexibilitet vid tillfällig arbetsanhopning eller osäker efterfrågan på företagets produkter eller tjänster, eller som ett sätt att utvärdera kandidaters lämplighet för jobbet. De flesta anställda föredrar en fast anställning, men i vissa grupper, som studenter med extraknäck eller ungdomar som prövar sig fram på arbetsmarknaden, upplevs en tidsbegränsad anställning inte nödvändigtvis som något negativt.
I detta kapitel beskrivs den successiva utvecklingen mot fler tidsbegränsade anställningar i Sverige och de trygghetsregler som omgärdar denna anställningsform. Vidare diskuteras den svenska och internationella forskning som försöker utröna dels vilka konsekvenser som en tidsbegränsad anställning för med sig för individen och för samhällsekonomin, dels vilken betydelse förändringar i anställningsskyddslagstiftningen kan ha haft i sammanhanget. Mycket av den forskning som diskuteras i detta kapitel finns närmare redogjord för i min bok Effekter av anställningsskydd – vad säger forskningen? samt i den engelskspråkiga och uppdaterade utgåvan Employment Protection Legislation. Evolution, Effects, Winners and Losers. Böckerna innehåller också mer detaljerad information om anställningsskyddslagstiftningen i Sverige och andra länder.
