EU mellan federalism och flexibel integration

På tröskeln till ett nytt decennium hopar sig många komplexa och djupgående utmaningar för EU och dess medlemsländer. Främst bland dessa märks övergången till en hållbar samhällsutveckling, växande inkomstklyftor inom och mellan länder, växande skillnader i utbildnings- och kompetensnivåer mitt i det globala teknologiskiftet, svårlösta väpnade konflikter i Europas närhet och en tilltagande politisk polarisering.

Dessa utmaningar har det gemensamt att de är globala till sin karaktär men har återverkningar lokalt, på enskilda människors livsbetingelser, och riskerar att utgöra framtida hot mot samhällets uthållighet. Det står klart att dess konsekvenser måste bemötas på alla politiska nivåer. Här har EU har en viktig roll att spela, dels genom att utmejsla policyer som bistår EU-länderna att bemöta dessa utmaningar, dels genom att företräda europeiska ståndpunkter i en alltmer antagonistisk omvärld. Av allt att döma kommer detta att sätta sammanhållningen mellan EU och dess medlemsländer på hårda prov.

På ett övergripande plan innebär ett hållbart EU-samarbete välfungerande politiska institutioner som agerar proaktivt snarare en reaktivt, hög grad av tillit mellan medborgare och politiker samt förutsägbara regelsystem. Men begrepp som hållbarhet och uthållighet är också nära sammanlänkat med flera sakpolitiska områden såsom miljö- och klimatfrågor, välfärdssystem, krisberedskap, industripolitik, migration och humanitärt bistånd. Inom samtliga dessa områden står EU inför stora utmaningar framöver.

Vilka politiska och ekonomiska reformer krävs för att upprätthålla de europeiska välfärdssystemen i ljuset av en åldrande befolkning, växande sociala behov, en undermålig integration i samhället samt ett fallerande globalt handelssystem? Hur ska EU:s medlemsländer kunna enas i migrations- och flyktingfrågan och hur väl rustat är EU för att hantera globala kriser som den snabba spridningen av Corona-viruset? Är EU-kommissionens lansering av den europeiska gröna given (the European Green Deal), som både ska minska unionens klimatpåverkan och skapa nya jobb, tillräckligt för att leda omställningen till ett klimatneutralt EU år 2050 och samtidigt säkra tillväxten? Hur kan det regionala stödet utvecklas för att säkerställa en rättvis klimatomställning? Vilka möjligheter har EU att inta en ledande roll när det kommer till förverkligandet av FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling? Är de europeiska politiska systemen hållbara nog att stå emot populismens angrepp på rättsstaten och de grundläggande fri- och rättigheterna?