Denna webbplats lagrar cookies i begränsad omfattning. Genom att besöka sidan, godkänner du villkoren i vår integritetspolicy. Läs mer

Primärvården efter vårdvalsreformen – valfrihet, kvalitet och produktivitet

Bok
Referens
Glenngård, Anna Häger (2015). Primärvården efter vårdvalsreformen – valfrihet, kvalitet och produktivitet. Stockholm: SNS Förlag.

Författare
Anna Häger Glenngård

Primärvården svarar för befolkningens behov av sjukvård som inte kräver sjukhusens eller specialistvårdens resurser och kompetens. I dag står primärvården för ungefär en femtedel av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna i Sverige. Detta motsvarar omkring 40 miljarder kronor per år för landsting och regioner.

När obligatoriskt vårdval infördes i primärvården 2010 var de uttalade politiska målen att uppnå ökad valfrihet och lyhördhet gentemot patienter samt att förbättra tillgängligheten. Primärvården hade sedan en längre tid brottats med bland annat långa väntetider och bristande kontinuitet i vårdkontakterna. Primärvården har också historiskt sett lidit av ett lågt förtroende i befolkningen jämfört med specialistvården. Den medicinska kvaliteten har däremot över lag varit god.

I rapporten beskrivs och analyseras hur den svenska primärvården utvecklats sedan vårdvalsreformen genomfördes. Tonvikten ligger på hur valfriheten fungerar samt på utvecklingen av kvalitet och produktivitet. En rättvis fördelning av primärvårdstjänster var inte ett av reformens explicita mål, däremot är det ett övergripande mål att all offentligt finansierad hälso- och sjukvård ska ges efter behov.

Rapporten diskuterar därför även denna aspekt. Rapporten bygger på en genomgång av befintliga svenska studier och undersökningar av vårdvalet. De empiriska delarna är framför allt hämtade från studier av primärvården i Region Halland, Region Skåne och Västra Götalandsregionen. De teoretiska utgångspunkterna bygger på Anna Häger Glenngårds doktorsavhandling från 2013.

Den sammantagna bilden är att vårdvalsreformens mål när det gäller ökad valfrihet och bättre tillgänglighet till stor del har uppnåtts. Det råder större osäkerhet om huruvida reformen har bidragit till en mer jämlik tillgång till vård och till bättre kvalitet, samt till primärvårdens effektivitet. Med effektivitet menas här att vårdens resurser används där de gör bäst nytta för befolkningens hälsa. Reformen tycks inte ha löst problem med kontinuitet i kontakten med patienter eller med samordning med övrig hälso- och sjukvård.