Beslutsfattare bör inse att egenföretagande och entreprenörskap inte är synonyma begrepp och att en politik som uppmuntrar det ena inte nödvändigtvis främjar det andra. Detta är budskapet i en nyutkommen bok, SuperEntrepreneurs, av Tino och Nima Sanandaji. "Boken är även aktuell med tanke på debatten om ökade inkomstklyftor i industriländerna" skriver professor Magnus Henrekson, IFN, i ett förord: "Författarna visar tydligt att superentreprenörer som grupp har varit exceptionellt produktiv ur samhällets synvinkel."
Professor Henrekson menar att författarna till SuperEntrepreneurs svarar på frågan i vilken omfattning som stora rikedomar genereras genom produktiv verksamhet – att stora nya företag skapas – eller genom privilegier, spekulationer eller annat improduktivt arbete: "Ledande ekonomer som Thomas Piketty och Robert Solow har hävdat att de flesta av de mycket rika inte bedriver produktiv verksamhet utan att deras rikedom till stor baseras på smarta sätt att transferera rikedomar till dem från övriga samhället. I denna bok visas tydligt att superentreprenörer som grupp har varit exceptionellt produktiv från samhällets synvinkel."
Tino Sanandaji är forskare vid IFN och har en doktorsexamen från University of Chicago. Han förklarar att två tredjedelar av amerikanska miljardärer inte har ärvt sina förmögenheter utan själva skapat sina förmögenheter. En majoritet av amerikanska miljardärer är superentreprenörer som har grundat produktiva företag. "De flesta self-made miljardärerna har byggt sina förmögenheter som företagare. Näst vanligast är arvtagare till tidigare generationer av entreprenörer. Få blir rika genom att arbeta för någon annan, till och med som en VD."
Genom att använda den databas med superentreprenörer som författarna byggt upp och som boken bygger på visar Tino och Nima Sanandaji att:
- De cirka 1 000 selfmade superentreprenörerna har grundat hälften av alla de största nya företag som skapats sedan slutet av andra världskriget.
- USA är ungefär fyra gånger mer entreprenöriellt än Västeuropa och tre gånger mer entreprenöriellt än Japan.
- Det finns ett starkt samband mellan många superentreprenörer i ett land och låga skattesatser.
- Aktiva statliga och överstatliga program för att uppmuntra entreprenörskap – såsom EU : s Lissabonstrategi – har till stor del misslyckats. Regeringar kan dock uppmuntra entreprenörskap genom att sänka skatterna (särskilt kapitalskatter); genom att minimera reglerverk; och genom att upprätthålla äganderätten.
- Superentreprenörer tenderar att vara välutbildade: endast 16 % av den amerikanska superentreprenörerna saknar högskoleexamen, jämfört med 53 % av egenföretagarna och 54 % av löntagare.
- Beslutsfattare bör inse att egenföretagande och entreprenörskap inte är synonyma; och bör därmed inte utgå från att en politik som uppmuntrar till egenföretagande även främja entreprenörskap. Den avgörande skillnaden är att medan många framgångsrika entreprenörer började med ett litet företag, så kommer inte alla egenföretagare att bli innovativa entreprenörer (i betydelsen av att utveckla framgångsrika nya produkter och tjänster).
- Egenföretagande är högt i länder som Grekland, Turkiet, Spanien, Portugal och Italien, dvs. länder med färre innovativa företag. USA har betydligt lägre egenföretagande. Antalet egenföretagare i Silicon Valley är hälften av genomsnittet i Kalifornien.
- Beslutsfattare bör använda en definition av entreprenörskap som bygger på innovation. Detta skulle bättre motsvara vad de flesta politiker tycks önska för sina länder: tekniska framsteg och ekonomisk tillväxt till gagn för alla medborgare.
