Den forskningslitteratur som studerar vilken påverkan den offentliga sektorns storlek har på den ekonomiska tillväxten förefaller vid första påseende att utmärkas av att resultaten pekar i olika riktningar och att det därför knappast går att dra några klara ekonomisk-politiska slutsatser.
I denna bok redogör Andreas Bergh och Magnus Henrekson för de viktigaste resultaten på området. De finner att spretigheten i litteraturen i hög grad förklaras av de stora olikheterna i studierna vad gäller hur den offentliga sektorn storlek mäts, vilka länder som inkluderas, vilken tidsperiod som avses och vilka metoder som används.
Författarna fokuserar i sin översikt på studier över rika länder där den offentliga sektorns storlek mäts antingen som totala skatteintäkter som andel av BNP eller som totala offentliga utgifter som andel av BNP. I de senaste och mest välgjorda studierna finner forskarna genomgående en negativ tillväxteffekt av en större offentlig sektor. Effekten är också förhållandevis stor: en ökning i den offentliga sektorns storlek med 10 procentenheter är förknippad med en tillväxttakt i BNP per capita som är 0,5 till 1 procentenhet lägre.
Ett statistiskt säkerställt samband kan dock inte utan vidare ges en kausal tolkning. Det finns flera länder med högt skattetryck där tillväxttakten ligger över genomsnittet för de rika länderna och det finns länder med en förhållandevis liten offentlig sektor som växer långsamt. De skandinaviska länderna är exempel på länder som har haft en förhållandevis hög tillväxt sedan mitten av 1990-talet och detta trots att de har haft en stor offentlig sektor. Det visar sig att dessa länder har kompenserat för sin stora offentliga sektor och sitt höga skattetryck genom att öka den ekonomiska friheten osedvanligt mycket på ett antal andra områden.
