Den europeiska integrationens historia beskrivs vanligen, med all rätt, som ett unikt exempel på hur forna fiender kan komma samman och skapa en gemenskap för att lösa problem man var för sig har svårt att hantera. Denna närmast rutinmässiga betoning av samarbete och gemenskap bör inte skymma det faktum att den europeiska integrationen också aktualiserar olika former av konkurrens.
Temat för denna bok är konkurrens på tre olika nivåer. På en första nivå handlar det om konkurrens mellan EU och omvärlden. I takt med att unionen utvecklat den inre marknaden och deklarerat ambitionen att hålla en högre profil i utrikespolitiska frågor, så aktualiseras olika typer av konkurrensfrågor. Unionen framträder som en utmanare i världspolitiken samtidigt som den inre marknadens murar mot omvärlden leder till olika slags motsättningar gentemot omvärlden.
Det förekommer också konkurrens mellan unionens medlemsländer. På det ekonomiska området är detta oftast något positivt och i grunden eftersträvansvärt. En grundläggande tanke bakom införandet av en gemensam valuta var att eliminera hinder för konkurrens mellan medlemsländerna. All konkurrens är emellertid inte av godo. I anslutning till flyktingpolitiken blir det till exempel uppenbart att människor på flykt drabbas hårt av medlemsländernas ovilja att avstå konkurrens när det gäller utformandet av regler för att bevilja uppehållstillstånd.
Historiskt finns det inom unionen en maktkamp mellan rådet, kommissionen och parlamentet. Denna konkurrens kan ta sig olika uttryck: den kan till exempel gälla inflytande över lagstiftningens utformning, eller tolkningsföreträde vad avser bilden av unionens framtida utmaningar. Denna samlade problematik - konkurrens mellan institutioner - utgör bokens tredje och avslutande tema.
