Industriens Utredningsinstitut tog år 1942 i sin skrift om Förutsättningarna för det industriella framåtskridandet i Sverige upp frågan, hur det skulle bli möjligt att genom en rationalisering av olika industriers struktur genomföra en ökning av deras effektivitet. Det påpekades, att rationaliseringen i vissa fall var en fråga, som icke begränsade sig till de enskilda företagen. Även om dessa vid given storlek och inriktning av sin produktion, var för sig stode på höjden av effektivitet, kunde samtidigt rationaliseringsproblem föreligga för hela branschen, exempelvis i fråga om produktionens fördelning på olika företag, dessas specialisering, produktionens differentiering på olika varutyper samt varornas väg fram till konsumenten. Det framhölls, att strukturen hos produktionen och distributionen inom en bransch bland annat sammanhängde med den speciella form av konkurrens, som förelåg mellan företagen inom branschen. Dessa problem rörande sambandet mellan konkurrensförhållandena på ena sidan samt branschstrukturen å den andra ha sedermera från institutets sida i olika sammanhang gjorts till föremål för en mera ingående teoretisk analys.
Dessa rationaliseringsproblem, som gällde en hel bransch, kunde icke lösas av företagen var för sig. Det måste i stället komma till stånd en »rationalisering i samverkan». Denna kunde antaga olika former. Den kunde helt enkelt avse en standardisering av tillverkningen och en begränsning av antalet varutyper. Den kunde också innebära en förskjutning bort från mindre lämpliga kartellformer i riktning mot en friare konkurrens eller specialiseringsavtal. Samverkan kunde också taga sikte på ett utbyte av halvfabrikat mellan olika företag. Det stod emellertid från början klart - och denna synpunkt har under de senaste årens undersökningar framträtt alltmera klart - att en rationalisering av produktionens struktur i främsta rummet blir beroende av förändringar på marknaden för de färdiga produkterna. Producenten är ofrånkomligen i hög grad en slav under marknaden. Marknadens struktur bestämmer arten av den konkurrens, som föreligger inom branschen. Och för att denna konkurrens skall leda till en rationell branschstruktur, måste man söka på olika sätt påverka och modifiera marknadsmekanismerna. De åtgärder, som i olika fall bli aktuella på detta område, kunna gälla en bättre upplysning av konsumenterna och uppfostran till bättre konsumtionsvanor, en bättre kontakt mellan producent och konsument eller en mera rationell ordning för distributionens organisation.