Hur ändamålsenlig är industrins märkessättning?

Sedan slutet av 1990-talet har den internationellt konkurrensutsatta industrins avtal varit normerande för löneökningarna. En starkare utveckling av arbetskraftsefterfrågan i mer hemmamarknadsinriktade sektorer än i industrin kan väntas framöver. Låga löneökningar bestämda av industrins förutsättningar är då bara förenliga med en väl fungerande arbetsmarknad om det finns ett tillräckligt arbetskraftsutbud, vilket i sin tur kräver en framgångsrik etablering av utrikes födda på arbetsmarknaden. Sker inte det, bör lönenormeringen ta större hänsyn till resten av ekonomin: Löneökningarna bör ligga på en sådan nivå att arbetskraft lösgörs från mer internationellt konkurrensutsatta sektorer till mer hemmamarknadsinriktade sådana.