En viktig uppgift för makroekonomiskt orienterad finansiell analys är att klargöra hur normala finansiella regimer övergår till finansiella krisregimer och hur effekterna sprids till den reala ekonomin. Därvid är teorin om effektiva finansiella marknader och s k ny klassisk makroteori av ringa värde. Ökade krav på finansiell stabilitet betyder dessutom att penningpolitiken får tre målvariabler i stället för två: inflation, kapacitetsutnyttjande och finansiell stabilitet. Men det betyder också att centralbanken behöver få tillgång till nya medel med relativt stor effekt på aggregerad kreditvolym och tillgångspriser. Tänkbara exempel är likviditetskvoter och högsta tillåtna belåningsgrad för vissa tillgångar, såsom fast egendom och aktier.
Jag kommer att diskutera två slags lärdomar av den senaste internationella finanskrisen. Den ena gäller ekonomisk analys, den andra ekonomisk politik.
