Lars Calmfors – 50 år av samhällsdebatt

Lars Calmfors har som få andra ekonomer kombinerat forskningen med rollen som rådgivare åt såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar och under hela sin karriär varit aktiv i samhällsdebatten. I boken skildrar han flera skeenden i svensk samtidshistoria som han varit en del av. Han skriver om 1970-och 80-talens inflationsspiral, normpolitiken, 90-talets finanskris, Sveriges val att stå utanför EMU, arbetsmarknadspolitiken och coronakrisen.

Stor vikt läggs också vid frågan hur forskare ska uppträda i samhällsdebatten. I ett nytt avsnitt av IFN-podden berättar Lars Calmfors om EMU-utredningen på 1990-talet, som han var ordförande för. Den var enligt honom en idealbild av hur samspelet mellan forskare och politiker borde se ut:

– Det tillhör nog det mest roliga och meningsfulla som jag har gjort. Just eftersom frågan var ny och det inte fanns några ideologiska bindningar skar inställningen rakt igenom de politiska partierna. Det fanns verkligen en genuin önskan om kunskapsunderlag. Där fungerade kanske samspelet på det ideala sätt som forskare skulle vilja: det vill säga att politiker identifierar ett samhällsproblem av något slag men inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till det. De vill ha ett kunskapsunderlag och ger forskare stora resurser för att utreda problemet och sedan blir utredningsresultatet en input i en allmän debatt som föregår det politiska beslutsfattandet. Det var väldigt roligt att jobba med den frågan och jag upplevde verkligen att det fanns ett genuint intresse av ökad kunskap.

Genom åren har det också uppstått konflikter mellan å ena sidan politiker och andra uppdragsgivare och å andra sidan ekonomer. Lars Calmfors ser ett gemensamt drag i konflikterna, nämligen när forskarnas oberoende analys levererar något annat än vad uppdragsgivarna tänkt sig:

– Ett motiv för att politiker eller organisationsföreträdare lägger ut analysuppdrag på forskare är att de har en stark förväntan om att forskningen ska ge stöd åt ståndpunkter som de redan har intagit. Det är inte så att de vill beställa resultat utan de gör detta i god tro. Men forskningen är sällan så entydig och då är det ofta upplagt för konflikter när beställarna blir besvikna, säger Lars Calmfors.

Samspelet mellan politiker och forskare bygger dock på två parters agerande och enligt Lars Calmfors borde fler forskare våga ta plats i samhällsdebatten:

– Jag kan känna viss sorg över att det är relativt få forskare som engagerar sig i samhällsdebatten. Vi har ett meritvärderingssystem som lägger mycket liten vikt vid den tredje uppgiften (högskolelagens skrivning om forskarnas skyldighet att sprida kunskap om sin forskning utanför akademin och samverka med samhället i stort). Jag har aldrig varit med om att det spelat någon stor roll vid akademiska meritvärderingar och tjänstetillsättningar. Det är klart att strikt vetenskaplig meritering ska ligga i botten, men när man jämför olika personer borde man på marginalen – givet att forskarna har god vetenskaplig kompetens – ta större hänsyn till hur man utför den tredje uppgiften, säger Lars Calmfors.

Lars Calmfors själv har aldrig ryggat för att ta plats i debatten. På frågan om vad som drivit honom i den riktningen svarar han:

– Att försöka bidra med kunskap till politiken därför att då blir den bättre.

Han beskriver hur politiska partier och intressegrupper tar stor plats och att forskares roll att fungera som självständiga röster blir än viktigare:

– Sitter man på ett universitet eller IFN så är man ju oberoende av myndigheter, organisationer och politiska partier. Det är förstås ingen garanti för att vi är opartiska, men vi är i alla fall inte betalda för att driva vissa linjer. Vi kan ta självständig ställning. Jag tror att det är väldigt viktigt att det finns en grupp som agerar på det sättet.

Det kan finnas en fara i att ge rekommendationer om vilken politik som ska drivas på basis av forskningsunderlag, säger Lars Calmfors, men menar samtidigt att forskare är skolade i att vara tydliga med vad som är enbart forskningsunderlag och när värderingar också kommer in:

– Om man misslyckas med det, är straffet från ens kollegor i form av förlorat anseende väldigt hårt. Det ger oss starka incitament att verkligen upprätthålla den distinktionen.

• Lyssna på IFN-podden med Lars Calmfors.
• Intervju i Kvartal
• Inslag i Studio Ett
  

Symposium: Skolans anpassning till barnen och barnkonventionen – för bättre utveckling, hälsa och lärande

Det krävs en reform av läroplanen där kunskapskraven anpassas efter hjärnans utveckling, sa Sissela Nutley, forskare inom kognitiv neurovetenskap och knuten till Karolinska Institutet, när IFN tillsammans med Svenska Barnläkarföreningen och barnläkarna Hugo Lagercrantz och Åse Victorin arrangerade symposiet ”Skolans anpassning till barnen och barnkonventionen – för bättre hälsa, utveckling och lärande”.

Vart fjärde barn klarar inte att få godkänt i samtliga ämnen i grundskolan och bland barn som har någon slags neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är det nästan hälften av barnen som går ut nian utan gymnasiebehörighet, sa Sissela Nutley.

En förklaring står enligt henne att finna i läroplanen från 2011, vars kunskapskrav inte motsvarar det som är rimliga förutsättningar givet hjärnans utveckling i olika åldersspann. I stället skulle en reform behövas där de kunskapskrav som krävs för att få betyget E (godkänt) anpassas till hjärnans utveckling.

Det kan handla om att barn i yngre åldrar ska kunna namnge saker snarare än dra paralleller och analysera större samhällsförändringar. Även Magnus Henrekson, IFN, talade om kunskapssynens betydelse och hur bristen på barnanpassade kunskapskrav leder till att de barn som inte har resursstarka föräldrar riskerar att slås ut.

Att skolresultaten också påverkar den samhälleliga välståndsutvecklingen blev tydligt när Henrik Jordahl, IFN och Örebro universitet, presenterade ny forskning: Länder där eleverna uppvisar bättre resultat i PISA och liknande internationella undersökningar har haft högre ekonomisk tillväxt över en femtioårsperiod. Enligt en ny studie av Henrik Jordahl och Gabriel Heller-Sahlgren skulle Sverige kunna ha betydligt högre tillväxt om eleverna presterade bättre på internationella prov.

Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020. Enligt den ska alla beslut som rör barn direkt eller indirekt vara barnanpassade och till barnens bästa. Under symposiet presenterades flera perspektiv på skolfrågan och bristen på anpassning till barnkonventionen av bland andra Hugo Lagercrantz, professor emeritus vid Karolinska Institutet, Åse Victorin, skolläkare och författare och flera andra föreläsare. Ämnen som hälsans betydelse för lärande, barnhjärnans utveckling och digitala medier fanns med på agendan. Ingegerd Ericsson, docent i idrottsvetenskap, Malmö universitet, talade om daglig fysisk aktivitet och träning, slöjdläraren Eva Söderberg tog upp vikten av att träna händerna genom hantverk och handstil, Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, Lunds universitet, talade om hur man kan främja barn att utveckla sin koncentrationsförmåga och förmåga till uthållighet. Rektorn Cristina di Marco och arkitekten Johannes Tovatt talade om vikten av en barnanpassad arkitektur och lärmiljö.

Halvdagssymposiet avslutades med ett panelsamtal mellan Magnus Henrekson, Åse Victorin, Sissela Nutley och moderaternas skolpolitiska talesperson Kristina Axén Olin.

Hela symposiet finns att se på IFN Play.

Accepterade vetenskapliga artiklar

IFN:s forskning presenteras först i ett working paper. Nästa steg är publicering i vetenskapliga tidskrifter som är peer reviewed. De studier som nyligen accepterats för sådan publicering handlar om allt från välbefinnande som ett jämlikhetsmått till känsligheten för att betala inkomstskatt.

Niklas Elert, Magnus Henrekson, Christopher J. Boudreaux och David S. Lucas, ”Entrepreneurial Accessibility, Eudaimonic Well-Being and Inequality”. Small Business Economics.

Forskningen kring sambandet mellan entreprenörskap och ojämlikhet betraktar för det mesta jämlikhet i termer av inkomst eller förmögenhetsfördelning. Forskarna menar att relativt välbefinnande är ett annat viktigt jämlikhetsmått, som entreprenörskapsforskare bara nyligen börjat intressera sig för.

Magnus Henrekson och Mikael Stenkula, ”William. J. Baumol: Innovative Contributor to Entrepreneurship Economics”. Research in the History of Economic Thought and Methodology.

I denna uppsats presenterar och utvärderar forskarna den amerikanske nationalekonomen William Baumols bidrag inom området entreprenörskapets ekonomi. Baumol var på många sätt en unik och idérik forskare som med sina nydanande och kreativa bidrag kom att inspirera en hel generation av entreprenörskapsforskare över hela världen.

Spencer Bastani och Daniel Waldenström, ”The Ability Gradient in Tax Responsiveness”. Journal of Public Economics Plus.

Forskarna undersöker om individers kognitiva förmåga påverkar deras känslighet för att betala inkomstskatt.  Analysen bygger på unga mäns testresultat vid mönstringen och deras inkomst flera decennier senare. Resultaten antyder att mer begåvade individer är känsligare för att betala skatt.

Niclas Berggren och Christian Bjørnskov,”Political Institutions and Academic Freedom: Evidence from Across the World”. Public Choice.

Begreppet ”akademisk frihet” avser hur fria forskare och universitetslärare är att utforska olika frågeställningar och sprida information om sina resultat. Berggren och Bjørnskov finner att förändringar i politikens regelverk påverkar den akademiska friheten i olika länder. Särskilt ökar den vid demokratisering, men även då autokratier inför allmänna (men ofria) val.