Moderator Åsa Julin leder panelsamtal med Anna Bergek, Magnus Henrekson och Peter Svensson. Foto: Jörgen Nilson.
Seminariet utgick från Elerts och Henreksons kapitel i den nya forskningsantologin Questioning the Entrepreneurial State, där ledande svenska och internationella ekonomer ifrågasätter den återgång till det slags statliga industri-och innovationspolitik som de ser tendenser till i Sverige och globalt. Elert och Henreksons analys är också tillgänglig i det senaste numret av Ekonomisk Debatt.
Politiken utgår till stora delar från den tongivande italienska ekonomen Mariana Mazzucatos teorier om den entreprenöriella staten. Hennes forskning har spridits och omvandlats till politik både på EU-nivå och i Sverige. Teorin utgår från att staten ska ta ett större ansvar för innovationer och entreprenörskap.
Ett sådant förhållningssätt kan dock riskera att skada det entreprenöriella ekosystemet, anser Niklas Elert och Magnus Henrekson. Niklas Elerts presentation fokuserade på det innovativa samarbetsblocket som utgör själva grunden för ekosystemet. Förenklat kan man säga att entreprenörer måste samarbeta med flera andra aktörer för att en innovation ska bli framgångsrik, till exempel uppfinnare och tidiga finansiärer. Viss typ av statliga stöd fyller sin funktion, men de ska inte vara alltför detaljstyrande. Om man alltför ensidigt satsar på vissa innovationer och innovatörer, riskerar man att störa ekosystemets organiskt framväxande samarbeten. Samtidigt kan en sådan politik råka slå ut andra aktörer som potentiellt sett kunnat få större framgång om konkurrensen varit friare.
I Sverige hanteras innovations-och industripolitiken av bland annat myndigheterna Tillväxtverket och Tillväxtanalys. Tim Brooks, avdelningschef Företag, Tillväxtverket, presenterade hur hans myndighet jobbar med frågan. Peter Svensson, analytiker vid Tillväxtanalys gav sin bild av hur hans myndighet arbetar. Han poängterade att det ännu inte finns så mycket forskning om vilka insatser som är mest effektiva och att nya policyinstrument, såsom missionsdriven innovationspolitik, inte behöver förkastas men att sådana projekt måste utformas så att det faktiskt går att utvärdera deras effekter.
Efter presentationerna ledde moderator Åsa Julin ett panelsamtal med Magnus Henrekson, Peter Svensson och Anna Bergek, professor i innovationssystem och teknikpolitik vid Chalmers tekniska högskola. Huvudfokus låg på frågan om den nya innovationspolitiken riskerar att hämma innovationstakten. Magnus Henrekson exemplifierade med de statliga satsningarna på vätgas och grönt stål, som han menar riskerar att hämma innovationen istället för att ta fram de mest lyckade lösningarna för att nå klimatmålen. Bergek höll inte med. Statliga stöd till specifika tekniker såsom utvecklandet av grönt stål, är inte ett exempel på den här typen av transformativ innovationspolitik, menade hon.
Henrekson, däremot, ser att den här typen av politik kan leda till att staten kommer att försöka välja vinnare på förhand, vilket leder till att etablerade aktörer såsom LKAB och SSAB kommer att vara aktuella. Risken med det är att man inte hittar de nya aktörerna som ännu är okända och som potentiellt sett skulle kunna vara de som bidrar till att hitta nya lösningar på samhällsutmaningar som klimathotet.