Tillsammans med Åsa Löfgren, docent i nationalekonomi vid Göteborgs universitet och Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, skriver han om EU:s sanktioner mot Ryssland och vad det för med sig att sanktionerna inte innefattar begränsningar av handeln med olja och naturgas.
"Sänkta drivmedelsskatter är som att skicka en check till Putin. Den lägre beskattningen ökar efterfrågan på olja och gör det därmed möjligt för oljeproducenter som Ryssland att höja sina exportpriser och därmed öka sina intäkter. Effekten av hur ett enskilt litet land som Sverige agerar är förstås liten. Men nu agerar många importländer på samma sätt och konsekvenserna blir då stora. Det gäller särskilt om skattesänkningarna blir bestående under en längre tid eftersom efterfrågan då påverkas mer när konsumenternas möjligheter att anpassa sitt beteende är större.
Det kan framstå som rationellt för ett enskilt land att möta höjda oljepriser med skattesänkningar därför att det minskar priserna för konsumenterna givet att inte också andra länder agerar på samma sätt. Men om alla gör det, så skapas utrymme för producenterna att höja sina exportpriser så kraftigt att prissänkningen för förbrukarna i stort sett uteblir. Det finns alltså en tydlig motsättning mellan individuell och kollektiv rationalitet
Målet bör vara att minska Rysslands krigskassa. Vi ska reducera vår import så mycket vi kan. Nu har kravet på inblandning av icke fossila bränslen i drivmedel (reduktionsplikten) pausats. Detta görs för att begränsa kostnadsökningen men är också bakvänt. Mindre inblandning av alternativ innebär mer olja och därmed mer intäkter till Ryssland. "